Sofia Nerbrand: Sofia Nerbrand: De ukrainska kvinnornas umbäranden är outhärdliga

Redan har mer än 1,5 miljoner flyktingar nått Polen, Slovakien, Ungern, Rumänien och Moldavien och vidare i Europa. Till Sverige och Hässleholm. Det rör sig i stort sett bara och kvinnor och barn. Familjerna är splittrade. Männen är kvar och strider. Förtvivlan. Smärta. Umbäranden.

Deras berättelser är hjärtskärande. Om hur de lämnar allt de har. Sina hem, sina vänner, sina manliga släktingar. Sin historia och sin framtid. Sina liv.

Bilderna på överfyllda tåg och järnvägsperronger med desperata människor påminner om 1939.

Och långt ifrån alla som försöker fly apokalypsen lyckas sätta sig i säkerhet. Vi är många som försöker följa kriget i Ukraina på sociala medier. På Twitter skriver en ung kvinna i Kyiv att hennes mamma ringde i helgen och gråtandes berättade att hennes väninna förlorat båda sina vuxna barn och sina enda två barnbarn. De sköts till döds av ryssarna när de försökte lämna Chernihiv.

Hur överlever man ens en sådan förlust?

Den absoluta merparten av de 44 miljoner invånarna är fortfarande kvar i landet. I Kharkiv, Mariupol, Cherson, Kyiv och många andra orter bombar Putins armé sjukhus, bostadshus och infrastruktur. Ryssarna är inte ens varsamma med kärnkraftverk – det vet vi efter förra veckans ofattbart omdömeslösa attack i Zaporizjzja.

Grymheterna har ingen ände. Nu kommer rapporter om att de ryska soldaterna systematiskt våldtar kvinnor i östra Ukraina. Några dödas efteråt, några överlever. Med vilka trauman?

Men inte alla är värnlösa. Nära var femte soldat i den ukrainska armen är kvinna. Många ansluter sig nu till de väpnade styrkorna som gör motstånd. Oräkneliga kommer dock att dö om kriget blir blodigt och långvarigt. Det finns fog att känna oro för att Putin terrorbombar ukrainska städer. Vi vet att han inte har några spärrar efter att han jämnat Groznyj, Homs och Aleppo med marken.

De övergrepp – rena krigsbrott – som just nu begås av Putin i Ukraina skapar hat och förakt som kommer att prägla Europa under generationer framöver. Ukrainarna och andra kommer inte att glömma ryssarnas brutalitet. Och vi ska inte glömma oförrätterna. Förbrytarna ska ställas till svars.

Det finns samtidigt en nästan övermäktig uppgift att inte fortsätta strida och ge igen. Den briljanta historikern Yuval Noah Harari förklarar i en mycket tänkvärd TED-föreläsning (1/3) – se den online – att den era av fred som vår del av världen har upplevt sedan andra världskriget är ett undantag i människans historia. Tidigare har kejsare, kungar och krigsherrar erövrat och förtryckt andra länder och folk.

Dagens världsordning med självständiga stater, varav många är demokratier, och internationella institutioner har skapat en tidigare aldrig skådad lugn stabilitet. Det är vår arts förmåga att använda språk, samarbeta och känna empati som ligger till grund för fred, frihet och välstånd.

Nu hotas allas vår vardag av Putins bisarra imperiedrömmar och kärnvapen. Kriget i Ukraina är inte bara en regional konflikt, utan får globala följdverkningar. Det vill till att de inte eskalerar för långt.

Här har kvinnor en viktig roll att spela. Kvinnor är civilisationsbärare. De föder och uppfostrar barn. De för vidare kunskaper och traditioner. De håller ihop familjer och grannskap. I denna kapacitet har de stor makt.

De värderingar och det uppförande som vinner nu kommer att forma resten av detta århundrade.

Sofia Nerbrand är politisk redaktör. Följ henne på www.twitter.com/sofius