Sofia Nerbrand: Sofia Nerbrand: Efter solsken kommer regn

En tvåbarnsfamilj betalar 18 000 kronor mer i skatt per år efter Socialdemokraternas skattehöjningar. Och nu höjs priserna på det mesta.

Men Ulf Kristersson lovar inte heller några breda skattesänkningar. ”Vi kommer att vara strama och prioritera det som måste göras nu”, förklarade han efter sitt tal i Almedalen på måndagen.

Ödesval kan låta som en klyscha. Men synnerligen mycket står på spel den 11 september. Ulf Kristersson jämför det allvarliga läget med den svåra 90-talskrisen, och det finns tyvärr fog för det.

Den höga och ihållande inflationen och energibristen kommer att sätta mycket hård press på hela samhällets utveckling och hushållens privatekonomi. Lägg därtill Rysslands krig och hybridattacker, hög arbetslöshet, att en tredjedel av svenskarna saknar besparingar, en uppblossande pandemi och långa väntetider på många områden. Det kommer att bli mycket tufft framöver.

Oförmågan att fatta politiska beslut är mycket kostsam för vårt land. Att fortsätta krishantera som den rödgröna och den efterföljande socialdemokratiska regeringen har gjort nu i åtta år håller inte när den perfekta stormen nu slår till.

Istället krävs proaktiva insatser för att lösa grundproblemen. Fortsatt reformering av arbetsmarknaden och bidragssystemen för att göra det mer lönsamt att ta ett jobb. Kraftig utbyggnad av både kärnkraft och förnybar energi för att bromsa prisökningarna och underlätta investeringar. Mer valfrihet och mångfald inom välfärdssektorn för att öka kvaliteten, effektiviteten och få bort köerna. Liberalt ledarskap helt enkelt.

Brandkårsutryckningar som att lova 1 000 kronor till bilägare eller ideologiska felslut som att förbjuda vinstutdelningar för friskolor räcker sannerligen inte långt.

Ulf Kristersson har sålunda rätt om många problemformuleringar och han lyfter behovet av en ny regering som har ett stabilare stöd i riksdagen än Magdalena Anderssons ministär.

Moderatledaren gör även en avgörande insats genom att peka ut vad som är viktigast att göra – och vad vi inte kan prioritera. Han skyller inte heller alla problem på Putin, utan vill ta ansvar för det vi kan påverka med inrikespolitik.

Men det kommer att bli knivigt för Ulf Kristersson att samla ett tillräckligt stort och frihetligt regeringsunderlag. Sverigedemokraterna skulle bli ett tungt ok att bära för en borgerlig regering. Dels för att SD inte är ett borgerligt parti; det står till vänster i flera välfärds- och ekonomiska frågor. Dels för att synen på SD splittrat alliansen och fjärmat C från M, KD och L trots att de fyra fortfarande har en stor samsyn i sakpolitiken.

Ulf Kristersson ämnar dock inte utnämna Jimmie Åkesson till statsråd (SR 4/7) om riksdagen accepterar honom som statsminister efter valet.

Nu är det mycket jämnt mellan blocken. Lite krävs för att det ska tippa över åt det ena eller andra hållet. Kommer Liberalerna in och Miljöpartiet åker ur riksdagen blir Ulf Kristersson statsminister. Enligt en sammanvägning av den senaste tidens opinionsmätningar kan det mycket väl bli så, men å andra sidan ryckte MP fram till nära 5 procent i Aftonbladet/Demoskops senaste enkätundersökning.

Men alla partier, utom S och C, ligger i stort sett på samma nivåer som på valdagen 2018. Sympatierna för S har ökat med 3,9 procentenheter och minskat med 3,1 för C. Vilket är paradoxalt eftersom det verkar som att Magdalena Andersson och centerledaren Annie Lööf har funnit varandra, trots stora meningsskiljaktigheter.

Förhoppningsvis blir det en mycket enklare parlamentarisk situation när väljarna har sagt sitt. Det bästa vore om MP inte klarar riksdagsspärren.

Sofia Nerbrand är politisk redaktör