Petter Birgersson: Ställ hårdare krav på rederierna
Oljeutsläppet från TT-Lines grundstötta färja Marco Polo har orsakat stora skador längs Blekinges kust, vilket BLT har rapporterat intensivt om. Främst är det Sölvesborgs kommun som är drabbad. Saneringsarbetet är komplicerat och tar lång tid. För fågellivet är det förödande. Som den i saneringsarbetet engagerade Mats Olsson berättar för BLT: ”Det kan ta upp till två timmar att tvätta en enda fågel. De kan lätt bli så stressade av infångandet och tvättningen att de dör av det om man inte tar det lugnt.”
Varningar för att oljan ska anlända till stränderna har också utfärdats för bland annat skånska Åhus, där förberedelserna har varit omfattande för att sätta upp skydd mot oljan i känsliga områden och få undan så mycket tång som möjligt. När detta skrivs har kuststräckan vid Åhus ännu klarat sig undan oljan, som dock är svår att lokalisera på grund av att den inte längre syns på ytan. Kristianstadsbladet, som kan läsas på webben även av BLT:s, YA:s och TA:s prenumeranter, följer den utvecklingen.
Så småningom kommer den olja som inte når stränderna att sjunka mot botten och långsamt brytas ned, men tungmetaller kommer att finnas kvar och tas upp av bland annat fiskar.
Hur grundstötningen har gått till och om någon kan hållas ansvarig för den kommer vi förhoppningsvis att få klarhet i med tiden med haverikommissionens utredning. Två besättningsmän har delgivits misstanke om brott, enligt åklagaren för att de ”har agerat oaktsamt, antingen genom att göra något de inte borde gjort eller undvikt att göra något som de borde ha gjort” (BLT 25/10).
Utredningen om fartygets sjöduglighet pågår också, men i den frågan finns när detta skrivs inte någon brottsmisstanke. Åklagaren säger dock till nyhetsbyrån TT att ”Det finns indikationer i utredningen redan nu att fartyget kanske inte nådde upp till sjövärdighetskraven”.
Saken spetsas till extra då en annan av TT-Lines färjor, Huckleberry Finn, förklarades inte vara ”sjövärdigt för resa” av Transportstyrelsen vid en inspektion tidigare i år. Då handlade det om ett reservsystem för vattentäta dörrar som inte fungerade (TA 11/10). Även om de två händelserna saknar samband, klingar det illa och sätter i allmänhetens ögon frågetecken kring rederiets kontroll på verksamheten.
Den riktigt stora katastrofen som med tankfartyg – minns Fu Shan Hai som sjönk 2003 efter en kollision med containerfartyget Gdynia – blev det inte denna gång. Men skadorna är tillräckligt allvarliga ändå.
Risker med den frekventa fartygstrafiken på Östersjön är möjligen något de flesta förknippar med ryska eller asiatiska fartyg, inte med de rederier som i hög grad utgår från svenska och skandinaviska hamnar. Att det handlar om ett fartyg från TT-Line gör inte oljeutsläppet värre, men det väcker frågan om vilka risker hamnverksamheterna i Skåne och Blekinge för med sig.
Kommunerna äger eller deläger de stora hamnarna i Skåne och Blekinge – vilket gör att de sitter på två stolar. Inspektionsrollen är de statliga myndigheternas. Men ska medborgarna äga och investera i hamnar så bör också kraven på verksamheterna i och kring hamnen vara att de håller högsta miljö- och säkerhetsstandard. Toleransen har genom åren varit alltför stor för dåliga bränslen och alkoholpåverkade chaufförer. Förbättringar har skett på de områdena, även om mer kan göras.
Utredningen i fallet med Marco Polo får utvisa vilka lärdomar som går att dra denna gång. Men klart är att något som inte borde ha gått fel har gått fel – och att de sydsvenska kusterna och dess djurliv får betala priset.
