Statens skogsaktivister måste sluta köra över skogsägarna

Problemet är att markägare, vars mark anses vara nyckelbiotop – och exempelvis kunna rymma en av Sveriges 4 273 rödlistade arter, som naverlönn, klubbfibbla och rapunkelklocka i Skåne – med stor sannolikhet kommer att förlora ekonomiskt.

Ingen ersättning utgår nämligen från staten, och då skogsbolagen frivilligt har kommit överens om att inte köpa virke från nyckelbiotoperna kommer markägarnas investeringar att vara bortkastade och intäkter utebli. De som äger marken kan plötsligt inte bruka den som det var tänkt. Makten över deras mark ligger hos statens myndighet Skogsstyrelsen, inte hos dem.

Detta är en allvarlig inskränkning av äganderätten och här behövs mogna avvägningar mellan de högljudda röster som vill skydda arter och dem som måste avverka för att de ekonomiska hjulen i samhället ska snurra. Hur mycket tillväxt och hur många jobb ska offras för att skydda bokvedblomflugor och rödbrun blekspik? Frågan måste ställas, prioriteringen göras.

Dessa arter är säkert värdefulla, men om skogsägarna förlorar stora värden är det både en kränkning av deras rätt till sin egen ++mark, och något som kan få konsekvenser för välfärden på sikt, om skatteintäkter och arbetstillfällen försvinner.

Innan inventeringen inleddes var cirka 2 procent av den produktiva skogsmarken klassad som nyckelbiotop. Men Skogsstyrelsen har tidigare uppskattat den totala arealen till uppåt det dubbla, så om de hade fått fortsätta hade konsekvenserna för markägarna ha blivit svåra.

Tack och lov fick de inte det. Skogsstyrelsen tvingades ganska snart avsluta inventeringen då man inte fick pengar i M/KD-budgeten och i juni 2019 satte regeringen stopp för projektet, efter påtryckningar från riksdagen.

Enligt Januariöverenskommelsen ska ordningen ses över, och en utredning som tillsattes i juli 2019 som ska redovisas 1 juli i år. Syftet med den är att ”värna och stärka den privata äganderätten till skogen genom att stärka rättssäkerheten för markägare och företag, och säkerställa att markägare får ekonomisk kompensation för inskränkningar i ägande- och brukanderätten i den utsträckning de har rätt till”.

Det är bra att L och C har tryckt på.

På en gård i Kristianstads kommun registrerades tre nyckelbiotoper 2019; två områden samt ett stort träd. Ägarna överklagade i augusti till Förvaltningsrätten i Malmö och i februari beslutades rätten att bifalla överklagandet, och därmed ge ägarna rätt mot Skogsstyrelsen. Domstolen fann att myndighetens registrering innebar ”ett sådant ingrepp i den enskildes äganderätt att dess maktutövning, enligt regeringsformens bestämmelser, kräver stöd i lag, förordning eller efter delegation myndighetsföreskrift”.

”Att en statlig myndighet ägnar sig åt myndighetsbeslut utan en rättslig grund för det är mycket allvarligt”, kommenterade ATL:s ledarsida (17/3).

En annan liknande dom i Jönköping gick i samma riktning, vilket kan betyda att Skogsstyrelsens makt minskar och markägarnas ökar, vilket är bra.

Myndigheten verkar dock vilja köra på, då man nyligen överklagade ärendet kring gården i Kristianstad till Kammarrätten i Göteborg. Skogsstyrelsen fortsätter alltså kämpa emot markägarna och hävda att deras registrering av nyckelbiotop inte borde kunna överklagas utan blott lydas. ”Registreringarna i sig har inga faktiska verkningar och ar inte avsedda att påverka någons handlande”, påstod man.

Men faktum är faktum, verklighet är verklighet. Varje gång myndigheten klassar en bit mark som nyckelbiotop får det konsekvenser. Januaripartierna borde hålla bättre koll på tjänstemännen, sätta ner foten och skydda näringslivet. Skogsstyrelsens makt måste minska.

.

.

Replik från Henrik Andersson, chef Skåne distrikt, Skogsstyrelsen

Det var en rejäl känga ledarsidan levererade om Skogsstyrelsens arbete med nyckelbiotoper. Men slutsatserna är både fel och snedvridna.

Nu har vi fått en dom i lägsta instans som säger att det inte finns lagligt stöd för att registrera en nyckelbiotop. Samtidigt säger flera andra domar motsatsen. Därför behöver frågan prövas i högre instans så vi får en vägledning. Därför överklagar vi. Det handlar inte om att vinna eller förlora.

Varje år skickas ungefär 60 000 avverkningsanmälningar till oss. Under de senaste tio åren har vi i snitt registrerat en nyckelbiotop i 0,3 procent av dem. Det innebär inte ett beslut om förbud mot att avverka. Det är ett vanligt missförstånd. Att inte hantera virke från nyckelbiotoper är något som marknadens certifiering har bestämt, inte vi.

Enligt dagens skogspolitik har skogsägaren stor frihet men ska också känna till hur skogen ser ut.

Tvärt emot vad ledaren påstår, kan det visst utgå ersättning till skogsägare med nyckelbiotopsrika marken genom ett formellt skydd.

Avvägningen mellan äganderätten och bevarandet av naturvärden är svår. Därför utreds detta i den skogsutredning som regeringen tillsatt. Vi behöver avvakta resultatet.

Vi följer alltså de beslut som tas i riksdagen och anpassar oss efter vägledande domar. Hur man kan få det till aktivism är för mig en gåta.

Svar från Carolin Dahlman

Skogsstyrelsen vet mycket väl vilka konsekvenserna blir av att mark registreras som nyckelbiotop. Det innebär visserligen inte förbud mot att avverka, men blir så i praktiken. Viss ersättning ger inte full ersättning, så att det får negativa ekonomiska effekter går inte att blunda för.

Då en majoritet i riksdagen vill värna om äganderätten och det pågår en utredning hade det bästa varit att invänta dess besked. Om tingsrätten har fattat ett beslut hade myndigheten kunnat acceptera det och inte överklaga.

LRF har kritiserat styrelsens sammansättning och menat att den innebär en politisering av myndigheten och ger bilden av en åsiktsstyrelse snarare än en kunskapsstyrelse.

Flera av ledamöterna i Skogsstyrelsens styrelse har kritiserat svensk skogspolitik och krävt ökad statlig styrning av de svenska skogsägarna. De har velat urholka äganderätten genom att inte ersätta skogsägare ekonomiskt vid inskränkningar i brukande. Det finns ingen representant från skogsägarna.

Det kan självklart påverka.

Carolin Dahlman