Stig-Björn Ljunggren: Stig-Björn Ljunggren: I bondeledarens huvud
Det finns socialdemokrater som tolkar Centerpartiets förtydligande i regeringsfrågan som att maktinnehavet därmed skulle vara lite säkrare framöver. Och moderater framställer det som att en röst på Centerpartiet därmed blir en röst på Vänsterpartiet (och därmed ett Gulagsamhälle som de avmastade kommunisterna kommer att genomföra så fort de får chansen ...)
Bägge dessa partier borde nog tänka sig för lite i stället för att gå på signalerna från sina politiska reptilhjärnor.
Till Socialdemokraterna kan vi berätta, att Annie Lööf sagt att hon lika gärna sätter sig i en moderatledd regering. På villkoret att Sverigedemokraterna inte får något inflytande över den regeringen.
Därmed har Centerpartiet skaffat sig legitimitet för att fråga Socialdemokraterna, om de på samma sätt som Centerpartiet är beredda att budgetstötta andra regeringar än dem de själva leder? Kanske släppa fram en regering med Moderaterna, Miljöpartiet och Centerpartiet?
Eller tänker Socialdemokraterna bara på sig själva? Och inte landets bästa, som Centerpartiet gör?
”Vad Centerpartiet nu gör är att de ansöker om den lediga rollen som ”den vuxne i rummet”. För Sveriges bästa.”
Vad Centerpartiet nu gör är alltså att ansöka om den lediga rollen som ”den vuxne i rummet”. För Sveriges bästa. Samt, kommer det att stå i det finstilta, för att maximera genomslaget för Centerpartiets politik.
Eller som Annie Lööf uttrycker saken: Det finns väljare både till höger och vänster som uppskattar den strategiska mittenposition som Centerpartiet intagit.
Socialdemokraterna bör fundera över hur bondsluga Centerpartiet egentligen är. Centerpartiet resonerar kanske så här:
* Socialdemokratins tid som dominerande kraft i det svenska samhället är av allt att döma på väg att tyna bort.
* Ingenting tyder på att vi kommer att få en annan kraft som är lika dominerande, utan vi är dömda till ett latent politiskt kaos.
* Väljarna kommer då att söka efter en kraft som kan hålla ordning, dels på dagspolitiken, dels som försvarare av den demokratiska ordning vi har.
* I det läget är risken stor att auktoritära krafter får ännu mer luft under vingarna, vilket skett i andra länder där det öppna samhällets försvarare misslyckats. Det måste förhindras.
* Till detta kommer att vi efter pandemin har en lång väg tillbaka framför oss. Det ställer krav på en fast hand vid rodret. Och fantastiska möjligheter att göra politik.
* Historiskt har detta uppdrag antingen klarats av Socialdemokraterna tillsammans med Moderaterna, eller mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet.
* Därför ska Centerpartiet äga mittenlägret i svensk politik. Det är Centerpartiet som ska bilda regering – inte Socialdemokraterna eller Moderaterna.
Således. Detta är det slags strategiska tänkande som exempelvis de nya Moderaterna under Reinfeldt gjorde, liksom socialdemokraten Per Albin Hansson en gång i tiden. Och som Centerpartiet nu försöker sig på.
2022 får vi ett val mellan ett ”mittenblock” och ett ”högerblock”. Och ska Socialdemokraterna hålla ihop detta, måste partiföreträdarna ligga mer mot mitten än vänsterut i sin politiska retorik. De döms att låta mer som centerpartister än som vänsterpartister.
Det kommer inte att bli så lätt.
Stig-Björn Ljunggren är disputerad statsvetare och politisk chefredaktör på socialdemokratiska Sydöstran
