Stör de i fredagsmyset?

70 människor dog inne i en lastbil i veckan. I stället för ett bättre liv fick de en sämre död. De skrek säkert, tills luften helt tog slut. Tills ingen hördes mer.

I mitten av augusti kvävdes 40 andra migranter till döds av bränsleångor i ett lastrum på ett av alla de fartyg som transporterar hoppfulla, desperata människor till EU. 200 befaras ha mist livet i två sjunkande båtar utanför Libyen häromdagen. Totalt ska cirka 2 300 personer ha dött på resa till EU över Medelhavet i år.

Olyckorna kommer tätare nu. Spänningarna växer. Paniken stiger i takt med att Ungerns mur mot Serbien byggs.

Under 2015 har cirka 340 000 flyktingar anlänt, vilket kan jämföras med 280 000 under 2014, enligt EU:s gränsmyndighet Frontex.

Förra helgen räddades 4 400 människor ur 22 båtar på Medelhavets vågor i en rekordstor insats. Aldrig har så många behövt hjälp under ett och samma dygn. Aldrig har så många försökt ta sig över vattnet till Europa som nu. Aldrig har behovet av en lösning varit mer akut.

Politikerna trevar och träter. I veckan kom Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president François Hollande fram till att det behövs ett enhetligt system för att söka asyl. Det är en bra ambition, även om detaljerna ännu är oklara.

Men det är mycket svårt att komma till lösningar, för viljan saknas i de mindre generösa länderna. Hjärterum finns inte, således inte heller stjärterum. Vissa EU-länder försöker till och med på ett aggressivt sätt stoppa inflödet.

Utmed gränsen till Makedonien attackerades förra helgen flyktingar med tårgas och chockgranater. Grekland och Italien struntar i att ta fingeravtryck för att undvika Dublinförordningens regel att man ska söka asyl i det land man kommer till först.

Frankrike och Storbritannien har slutit ett avtal om bland annat fler poliser, stängsel och övervakningskameror för att stoppa demsom försöker ta sig till Storbritannien via tunneln under Engelska kanalen. I Storbritannien ska det också bli olagligt att hyra ut bostäder till papperslösa, som heller inte får öppna bankkonton eller ta körkort.

Slovakien har meddelat att man enbart tar emot kristna. Den danska regeringen planerar en kampanj där man i annonser berättar att man kraftigt sänker de bidrag flyktingar får om de kommer till Danmark. Ungern bygger ett 175 kilometer långt stängsel av taggtråd för att hindra människor från att nå landet.

Samtidigt är över 60 miljoner människor på flykt runtom i världen. En del undan krig och tortyr, andra för att de vill bygga ett bättre liv längre från fattigdom och arbetslöshet. Världen borde kunna vara öppen för deras drömmar, men de protektionistiska tankarna växer som ogräs. Hatet och rädslan gör européerna till brännässlor.

Jag oroar mig för utvecklingen. Dels gråter jag liksom du över de fasansfulla tragedierna och över att människor drivs från sina hem av maktgalna mördare. Dels ser jag hur mottagandet inte fungerar nog smidigt och måste reformeras. Tårar hjälper inte; det behövs aktivitet.

Jag delar min oro med många. Tidigare i augusti kom en mätning som visar att flyktingar och invandring är den fråga svenskar tycker är viktigast, jämte jobben. (Aftonbladet 15/8) Invandringen är också den fråga som EU-invånarna tycker är allra viktigast. 38 procent menade i senaste Europabarometern att immigration är unionens största utmaning och frågan har på bara ett halvår sprungit om ekonomi, arbetslöshet och offentliga finanser.

Så vad är lösningen – förutom det uppenbara: att agera på den internationella arenan för att skapa fred och lugn i världen så att folk kan få bo och leva där de vill?

En första åtgärd är att göra det möjligt att söka asyl från hemlandet. Nuvarande upplägg utsätter folk för onödiga risker och lidande. Det skulle vara mycket humanare om man fick ett tydligt ja eller nej tidigt – innan man riskerat livet och slösat bort år på ett asylboende på svenska vischan utan tillåtelse att jobba, lära sig språket eller komma in i samhället.

Samarbetet bör också öka mellan EU-länderna, så veckans uppgörelse mellan Hollande och Merkel bådar gott. Dessutom måste skillnader mellan länderna minska. Under 2015 sökte 625 000 personer asyl i EU, men det är ohållbart att åtta länder, däribland Sverige, tar emot den största delen av migranterna.

Integrationsarbetet här hemma behöver uppgraderas omedelbart och radikalt. Tänk kortare köer till SFI, mer resurser till Migrationsverket, möjlighet att jobba från dag ett och ett totalt omtänk kring arbetsmarknadens villkor, så att människor kan få arbeta till vilken lön de själv accepterar.

Det kommer att kosta både i pengar och ideologisk prestige – men att fortsätta lulla på som tidigare är ohållbart. Vi kan säga att vi visar kärlek, men det ekar tomt om kärlek är att stjäla år av människors liv och oceaner av deras energi, samtidigt som bristen på handlingskraft skapar sådan oro hos allmänheten.

Politikerna måste vara öppna. Antingen får man erkänna att det kommer att kosta att ha ett generöst asylmottagande – och göra nödvändiga omprioriteringar i syfte att snabbt hantera de nyanlända på ett värdigt sätt.

Eller får man tillfälligt sätta stopp för mottagandet och uppmana andra länder att rycka in i stället. Ett sådant alternativ skulle dock innebära att man på fredagarna käkar tacos till Rapport och ser bilder på hur många som sjunkit i Medelhavet sen sist – med vetskap om att man själv stängt gränsen. Jag tror att många skulle tycka att köttfärs och majs stockade sig i halsen då. Själv skulle jag kräkas tacosås av ångest.