Anders Gustafsson: Svenska kyrkan bör sluta driva kampanj mot Israel
På det nyligen avhandlade kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta beslutande organ, fattade politikerna beslut om att ge kyrkostyrelsen i uppdrag att i internationella ekumeniska organisationer lyfta frågan om en granskning av folkrättens tillämpning i Israel utifrån FN:s apartheidkonvention och Romstadgans skrivningar om apartheid.
Reaktionerna på beslutet har varit starka från både judiska organisationer och från biskopshåll.
”Att antyda att det är en apartheidregim är ett försök att frånta den judiska staten dess legitimitet” sade Aron Verständig, ordförande för Judiska centralrådet i en intervju med Dagens Nyheter (29 /11).
I en debattartikel i Kyrkans Tidning frågar sig biskoparna Åke Bonnier och Sören Dalevi varför kyrkomötet så ofta avhandlar motioner som rör just staten Israel och påminner om att det finns trots allt 195 andra länder i världen att välja på (Kyrkans Tidning 26 /11).
Det sistnämnda påpekandet är synnerligen relevant. Om nu Svenska kyrkan ska ägna sig åt utrikespolitik över huvud taget, vilket långt ifrån är något självklart för en trosgemenskap, varför då denna fixering vid just Israel?
”Trots Israels tillkortakommanden kvarstår det faktum att Israel är Mellanösterns enda demokrati.”
Trots Israels tillkortakommanden kvarstår det faktum att Israel är Mellanösterns enda demokrati. I Israel är det folket som i fria val avgör vem som styr. I landet råder press- och yttrandefrihet. Det är också det enda land i Mellanöstern där homosexuella kan leva sina liv i frihet; i Tel Aviv hålls återkommande prideparader. Den arabiska minoriteten, varav nära två miljoner personer är israeliska medborgare, åtnjuter dessutom betydligt större välstånd och större frihet än vad araber har i Israels arabiska grannländer.
I vår närhet finns grymma diktaturer i både Vitryssland och Ryssland. Varför driver inte Svenska kyrkan kampanj mot Aleksandr Lukasjenko eller Vladimir Putin? Eller varför kritiserar inte kyrkomötet de grymma arabiska diktaturer som omgärdar Israel? Eller den shiamuslimska teokratin i Iran som vill utrota Israel och köra ut judarna i havet?
Besattheten av att kritisera Israel kan inte förstås på något annat sätt än att den utgör en del av den olyckliga vänsterpolitisering av Svenska kyrkan som har pågått under lång tid och som av idéhistorikern Johan Sundeen har kallats för 68-kyrkan.
Samtidigt är det gång på gång viktigt att påminna om att Svenska kyrkan i grund och botten är en trosgemenskap – inte en åsiktsgemenskap – och en sådan behöver varken ha ståndpunkter om språktest för medborgarskap eller driva kampanj inom utrikespolitiken. De som söker efter att gå med i ett parti har många alternativ, på den marknaden behöver Svenska kyrkan inte konkurrera.
Anders Gustafsson är ledarskribent