Sofia Nerbrand: Sverige har blivit kallt
Olidligt jämnt, men ack så sorgligt resultat. Vallokalsundersökningarna som kom efter klockan åtta på söndagskvällen visar att Sverigedemokraterna verkar bli Sveriges näst största parti.
Vid denna tidnings pressläggning ser det också ut som att samtliga fyra borgerliga partier förlorar stöd och att Moderaterna går tillbaka. Socialdemokraterna tycks stärkas något, liksom Miljöpartiet. Detta ligger i linje med vad opinionsmätningarna har visat under de sista skälvande veckorna av valrörelsen. Förvånande nog förefaller dock Nooshi Dadgostar inte ha fått V att lyfta – tvärtom.
Men står sig detta politiska landskap lär framtiden bli dyster. Socialdemokraterna kan förmodligen regera vidare, utan att de har presenterat ett ordentligt valmanifest. Vi vet inte vad Magdalena Andersson (S) kommer leverera för politik och hur hon ska kunna förhandla fram något vettigt med såväl V, MP som C står skrivet i stjärnorna. De är varandras motsatser och kan fortsätta att blockera varandra i en mängd frågor. Det har vi sett under det sista året.
”Ingen kan vara överraskad över att M tappat väljare till SD, för varför inte rösta på originalet?”
I förra valet samlade Centerpartiet och Liberalerna 14 procentenheter tillsammans och kunde hårdförhandla fram ett januariavtal som trots allt har gett Sverige en modernare arbetsmarknad och slopad värnskatt. Nu verkar de båda liberala partierna att ha tappat sympatisörer. Och de har före valet valt varsitt block.
Går vi över till högersidan är valresultatet katastrofalt för Moderaterna om prognoserna stämmer. De har tappat massor av röster till Sverigedemokraterna. Och ingen kan vara överraskad, för varför inte rösta på originalet? Jimmie Åkesson (SD) är en fruktansvärt skicklig politiker, både strategiskt och retoriskt. Han har lyckats väl med att skörda röster från alla de svenskar som är missnöjda med sakernas tillstånd och riktningen för landet.
Moderaternas Ulf Kristersson har briljerat i duellerna i tv mot Magdalena Andersson under veckan, men det har inte räckt ända fram. Moderaterna och Kristdemokraterna har lekt följa Jimmie sedan 2019 då de inte lyckades samla ett regeringsunderlag bakom sig. De har krävt längre batonger, strängare straff, stramare migrationspolitik, mer kontroll och hårdare tag.
M och KD har också varit bedövande och bedrövande tysta när Sverigedemokraterna gått långt över det anständigas gräns – som när den rättspolitiska talesmannens tweet om återvandringståg med enkel biljett till Kabul – eller om hur många SD-kandidater som är aktiva i vitmakt-rörelsen. SD är nu ett stort och etablerat parti i Sverige, men det är inte ett parti som andra.
”Man har röstat emot Sverigedemokraternas främlingsfientlighet – eller mot den grönröda spretiga politiken.”
Nu visar det sig att Moderaternas och Kristdemokraternas armkrok med Sverigedemokraterna inte lönar sig. Frågan är hur moderater kommer att hantera en valförlust om de inte vinner regeringsmakten. Vilka slutsatser kommer de att dra?
Förhoppningsvis sansar de sig och lägger mer vikt på sitt liberala ben och försöker samla allianspartierna igen. Bitterheten mellan Ulf Kristersson och Annie Lööf måste få ett slut.
Många väljare har snarare röstat emot något – inte för. Man har röstat emot Sverigedemokraternas främlingsfientlighet – eller mot den grönröda spretiga politiken. Får många har det varit som att välja mellan pest och kolera och en tredjedel av väljarna bestämde sig först under den sista veckan.
Låt oss hoppas att oförsonligheten och polariseringen som nu präglar Sverige lättar. De som till slut vinner regeringsmakten – varje röst behöver räknas innan vi vet hur slutresultatet blir – måste komma överens och förmå att fatta beslut. Sverige har inte råd med fel politik. Särskilt inte under den kommande lågkonjunkturen. För då lär Sverige bli kallare, både bokstavligt och politiskt i valet 2026.
Sofia Nerbrand är politisk redaktör. Följ henne på Twitter.
