Alex Voronov: Sverige kan lära sig om krishantering av Ukraina
Kriget i vårt grannskap handlar om Ukrainas rätt till frihet och självständighet. Men dess försvar ger oss också viktiga lärdomar om hur ett samhälle kan fungera i krig. Det rör frågor som försvarsvilja och uthållighet, gemenskap och organisering, krigspsykologi och demokrati.
Ukraina förknippas traditionellt med ett starkt civilsamhälle och en svag stat. Efter Rysslands fullskaliga anfall har den ukrainska staten ändå visat sig ha en robust grund. Den politiska ledningen har behållit kontrollen. Statens organisation har krigsanpassats men behållit sin grundstruktur. Viktiga funktioner som järnväg, postgång, finanssystem har fungerat närmast oklanderligt liksom IT-säkerheten.
”Hur åstadkommer man nationell samling, förhindrar fientlig infiltration och desinformation, utan att strypa all debatt och kritisk genomlysning?”
Samma sak måste sägas om el-, vatten- och värmeförsörjningen trots ryska terrorbombningar. Sedan oktober har Ryssland haft som uttalat mål att släcka och kylslå Ukraina – utan framgång. Inte heller har den ryska krigsmakten lyckats störa ut de ukrainska militära och civila transporterna. Bränslekrisen förra året var kortvarig.
Mycket av det har varit möjligt tack vare västhjälp, främst med pengar till den ukrainska statsapparaten. Men grunden är landets egna förmågor. Det är inte väst som har byggt Ukrainas järnväg eller elnät. Båda bör vara givna studieobjekt för varje västland som vill förbereda sig för krig och kris. Det finns även andra givna områden att titta på:
Vården. Inget vårdsystem är anpassat för krig. Det kommer uppstå brist på allt, från personal till teknisk utrustning till bandage. Utmaningen är att prioritera. Vad ska bort? Vad ska vården inte göra?
Militär personal. Ett utdraget krig av det här slaget innebär stora förluster. Döda och skadade soldater måste ersättas. Finns det en organisation eller ens en plan för soldatutbildning mitt under ett krig? I Ukraina är detta ett väldigt stort problem men frågan är om någon europeisk försvarsmakt hade klarat det bättre med dagens förberedelser.
Psykologiskt försvar. Detta är ännu en av Ukrainas styrkor. President Volodymyr Zelenskyjs närvarande politiska ledarskap lämnar inga tvivel. De officiella propagandabudskapen är positiva och samlande. Den ukrainska statens kommunikation mot omvärlden är effektiv.
Demokrati. Ukrainas krigslagar innebär att de allra flesta män mellan 18 och 60 år är försvarspliktiga och får inte lämna landet. Allmänna sammankomster är förbjudna. Val är en omöjlighet. Politiska partier med band till Ryssland får inte verka under tiden som det råder krigstillstånd. Tv-kanaler har slagits ihop till en där de olika redaktionerna sänder på olika tider dygnet runt.
Det handlar om att hitta en balans mellan å ena sidan krigstida frihetsinskränkningar som syftar till att skydda landet, och å andra sidan den öppenhet som ukrainarna ytterst försvarar. Hur åstadkommer man nationell samling, förhindrar fientlig infiltration och desinformation, utan att strypa all debatt och kritisk genomlysning?
Ukraina har i allt väsentligt klarat den balansen. Den unga ukrainska demokratin lever vidare. Även det rymmer viktiga lärdomar för västpolitiker när de ska väga olika säkerhetsåtgärder mot medborgarnas fri- och rättigheter.
