SVT får inte knäböja för diktaturen Kina
Borde Sverige bojkotta vinter-OS i Peking 2022? Det var frågan som ställdes i ett inslag i SVT:s Sportspegeln häromveckan. I inslaget figurerade kulturminister Amanda Lind (MP) och Kina-experten och journalisten Jojje Olsson.
Men när inslaget lades upp på nätet var vissa delar bortklippta. När Jojje Olsson undersöker saken visar det sig att SVT:s nyhetsredaktion hört av sig till sportredaktionen och bland annat påpekat att man kallat Kina för en diktatur, i stället förnen "enpartistat”. Som om det vore någon avgörande skillnad. "Det ena ledde till det andra, alltså att inslaget togs bort från webben samt att Sportspegeln plockades bort från SVT Play”, som källan skriver till Jojje Olsson.
Sedan dess har Sportspegeln kommit tillbaka till SVT Play, men fortfarande utan de ursprungliga klippen. Nervositeten över att ha kallat Kinas statsskick för vad det är, och över att ha beskrivit situationen i Hongkong respektive provinsen Xinjiang – där det pågår ett folkmord – har fått SVT att backa. Det är anmärkningsvärt och allvarligt.
”Om Kinas kommunistparti ser att deras verktyg och metoder fungerar kommer dessutom gränserna för vilken journalistik som accepteras att flytta vidare.”
SVT menar i ett uttalande (Expressen 12/3) att inslaget togs bort för att det "brast i verkshöjd”, men det är en ihålig förklaring. Det är dock fullt möjligt att följsamheten mot det kinesiska kommunistpartiet inte beror på bristande moral utan på ett taktiskt förhållningssätt från SVT:s sida. Som Jojje Olsson skriver i In Beijing 11/3 har Kina satt i system att dra in ackrediteringar och visum för mediehus som inte rättar in sig i ledet i sin rapportering. Häromåret utvisade Kina tre journalister från Wall Street Journal på grund av en text på tidningens ledarsida. En motsvarande händelse för SVT skulle kraftigt försvåra rapporteringen från Kina.
Men var slutar den väg som man i så fall slår in på? Om de ständiga anpassningarna beror på taktik, värderingar eller på kinesiska påtryckningar spelar mindre roll när slutresultatet är att rapporteringen om Kina inte blir sanningsenlig eller oberoende.
Om Kinas kommunistparti ser att deras verktyg och metoder fungerar kommer dessutom gränserna för vilken journalistik som accepteras att flytta vidare. Rädslan för att inte ha sportreportrar på plats på OS eller nyhetsreportrar i Peking kommer gradvis att förvandla bilden av Kina till det regimen vill ha, eller åtminstone kan leva med.
Det är inte en acceptabel utveckling. Public service måste ha förmågan att stå emot påverkansförsök och impulser till självcensur. Journalistiken måste, som SVT själva brukar säga, vara fri och oberoende, även om priset på kort sikt är högt.
Joakim Broman är ledarskribent
