Sofia Nerbrand: Tänk om Kristianstad satsade på att bli ett smycke
Ett av Kristianstads absolut äldsta områden med högt kulturhistoriskt värde kan få ett modernistiskt höghus på hörnet. Det vore väl något att fira?
Verkligen inte. Den skiss över hur Lastageplatsen kan se ut i framtiden (Kb/Nsk 21/11) får inte bli verklighet. Det vore nämligen ett estetiskt övergrepp på Kristianstads stadskärna.
”Det är ett jätteintressant område som innebär en stadsförnyelse”, hävdade byggnadsnämndens ordförande Christina Borglund (KD) i somras (Kb/Nsk 22/6). Ja, det är utmärkt att det finns möjlighet att bygga fler bostäder, men förnyelse måste inte innebära modernistisk arkitektur. Den slog igenom för hundra år sedan och har sedan dess förfulat många stadskärnor och bostadsområden med lådor i fyra nyanser av grått. Är det inte dags för något nytt och grant på riktigt?
För handen på hjärtat: Hur många vallfärdar till platser med avskalade punkthus eller stortrivs i miljöer med enbart betong, metall och glas?
Människan är en estetisk varelse som behöver mer än bara praktiska hus för att må bra. Beslutsfattare i stadsbyggnadsfrågor har en plikt att ta detta i beaktande, vilket nu sker i en lång rad städer i Tyskland, Frankrike, Polen – och Sverige. Göteborg berikades nyligen med ett av allmänheten prisbelönt hus i nyklassicistisk stil. Tack vare medvetna politiska beslut.
Nyskapande och funktionell arkitektur behöver inte stå i motsats till utsmyckning och skönhet. Tvärtom. Att uppföra byggnader som tilltalar många måste också vara det mest hållbara, eftersom de kommer att uppskattas, efterfrågas och underhållas.
”Nyskapande och funktionell arkitektur behöver inte stå i motsats till utsmyckning och skönhet.”
Ett riktigt högt hus behöver dock inte vara fel. Bara det är vackert och håller hög kvalitet. Signaturbyggnader får inte vara fula eller åldras utan grace. De måste vara smycken som håller över tid.
Högermajoritetens konservativa väljare torde också uppskatta om deras företrädare stod upp för estetik och varsam stadsutveckling.
Stadens gestaltning och utveckling är i högsta grad en politisk fråga, och får inte helt överlåtas till nog så kunniga tjänstemän. Kommunen har planmonopol – det vill säga rätt att bestämma hur mark- och vattenområden ska användas och sista ordet ligger hos politiken, precis som kommunens planchef Daniel Wasden konstaterar (Kb/Nsk 21/11)
Politikerna borde inte bara besluta om tekniska, miljömässiga, ekonomiska och strukturella aspekter utan även om skönhetsmässiga. Det handlar om såväl välbefinnande för befolkningen som attraktivitet för att få fler att besöka eller bosätta sig i staden. Men också om respekt för kulturarvet.
Tänk om Kristianstads politiska ledning skulle använda sitt rättmätiga mandat och ta fram en långsiktig plan som beskriver hur den gamla stadskärnan ska bevara sin karaktär och utvecklas helt i enlighet med dess klassiska arkitektur. Tänk om de folkvalda i Rådhuset valde att bli så framsynta. Det vore en försyn.
