Tiggeriförbud har en poäng
En ung kvinna står lutad mot en husvägg i centrala Bergen i Norge. Några meter bort sitter en samling män och övervakar henne. Bilderna från norska NRK:s tevereportage om människosmuggling visar upp en värld av social utsatthet och utnyttjande.
Huruvida tiggeriet är organiserat i nätverk, eller om det rör sig om enskilda personer som frivilligt rest från Rumänien och Bulgarien, är omdiskuterat. I höstas gjorde SVT:s Uppdrag granskning ett reportage som avslöjade nätverket bakom tiggeriet. NRK:s Brennpunkt kommer fram till i stort sett samma sak: vissa rumänska tiggare reser hit på eget bevåg. Men en mycket stor del är kuggar i ett stort kriminellt maskineri.
Männen längst upp i hierarkin drar in stora summor på att tvinga rumänska kvinnor till prostitution och tiggeri. NRK har gått igenom männens profiler på sociala medier, där de poserar med tjocka buntar norska 500-kronorssedlar – pengar som finansierar deras villor i Rumänien. Enligt programmet har 100 miljoner norska kronor överförts från privatpersoner i Bergen till Rumänien de senaste fem åren.
Antagligen är motsvarande verksamhet minst lika utbredd i Sverige. Regeringens förre tiggeriutredare Martin Valfridsson säger till Ekot (24/4) att han har ändrat sig och nu förespråkar ett tiggeriförbud för att minska incitamenten. Han har en poäng.
Genom att tolerera tiggeriet gör man det lönsamt för nätverken att bedriva sin verksamhet. Dessutom hamnar pengarna i muggen till stor del i fickorna på hallickar och människosmugglare. På så vis bidrar man till att indirekt upprätthålla ett oetiskt system, oavsett hur goda intentioner man har. Det hjälper knappast tiggarna.
Rättsväsendet måste bli mer effektivt i att identifiera nätverken och ta fast ledarna. De som blivit utsatta för människohandel måste få stöd och hjälp att vittna. Nordisk och rumänsk polis bör samarbeta, och gärna gripa misstänkta redan vid gränsen. De kvinnor och män som utnyttjats bör få stöd för att kunna återgå till ett liv i hemlandet där deras barn ofta befinner sig.
Men man ska inte tro att ett förbud mot organiserat tiggeri löser allt. Det får inte bli så att man förbjuder tiggeri och sedan struntar i hallickverksamhet och narkotikaförsäljning, som riskerar att fortgå även om man får bort det synliga tiggeriet.
Karin Pihl
