UD måste lägga korten på bordet
I slutet av januari i år anordnar Sveriges ambassadör till Kina, Anna Lindstedt, ett möte mellan två kinesiska affärsmän och Angela Gui, dotter till den av Kina fängslade förläggaren Gui Minhai. På mötet – som hon i efterhand beskriver som hotfullt – får Angela Gui bland annat höra att hennes far kan frisläppas, om hon avstår från att opinionsbilda om hans sak och stoppar medierapporteringen om fallet.
När fallet uppdagas tar utrikesdepartementet omedelbart avstånd från Anna Lindstedts agerande (DN 18/2), och menar att hon handlat på eget bevåg, och bortom sina befogenheter. Man hävdar att ingen kände till mötet, eller ens att ambassadören befann sig i Sverige.
Förra veckan kom besked om att Lindstedt åtalas för egenmäktighet vid förhandling med främmande makt (Expressen 9/12). Därmed finns en rättsprocess för att hantera hennes agerande.
UD:s roll, kännedom och inblandning är dock en politisk fråga, och där råder stora oklarheter. UD:s förnekanden i samband med att fallet uppdagades i februari visade sig snart vara helt felaktiga (DN 8/3). Att Anna Lindstedt befann sig i Sverige låg inlagt i gemensamma kalendrar. Lindstedt hade dessutom mejlat sju personer på UD angående mötet.
UD:s kabinettssekreterare Annika Söder anser trots detta att UD inte varit informerade. Bland annat eftersom informationen fanns i en ”lång textmassa”, och eftersom det i mejlet inte fanns någon direkt begäran om UD:s synpunkt.
Är då veckans besked om att Annika Söder slutar på UD kopplade till Gui-fallet? Inte enligt utrikesminister Ann Linde (S). Källor till Expressen (11/12) menar att det handlar om samarbetssvårigheter mellan en ny utrikesminister och en kabinettssekreterare som är starkt kopplad till Wallström.
Det är möjligt att det stämmer. Det är i vilket fall positivt att Söder slutar och att Linde nu får chans att forma sitt eget utrikesdepartement. Utöver en daterad och ogynnsam utrikespolitisk doktrin med kopplingar till Olof Palme har UD de senaste åren blivit påkomna med glidningar på gränsen till lögner och klumpiga utspel. När journalister försökte granska Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd gömde UD undan 900 sidor material, samtidigt som ett av ledorden för kampanjen var ”transparens”. (DN 30/5 -18)
Nu finns chans till en nystart för utrikespolitiken och för utrikesdepartementet. En sådan bör rimligen inledas med att utan dröjsmål eller undanglidande svar lägga korten på bordet i fallet Gui.
