Malin Lernfelt: Vad i hela 1984, MP?
Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén var ute och vevade igen häromdagen. Den här gången om något som partiet kallar “solidarisk reduktionsplikt”. Att regeringens sänkning av reduktionsplikten var, och fortfarande är, ett rött skynke för de gröna, vilka verkar anse att symbolik är viktigare än faktiskt miljönytta, är ingen hemlighet. Därför vill MP av naturliga skäl återinföra reduktionsplikten snarast möjligt. Med ett tillägg.
Den solidariska reduktionsplikten skulle innebära att det blir dyrare att köra bensin- eller dieseldriven bil i stan än på landsbygden. Hur och vilka avgifter som ska tas ut av varje enskild bilägare vill MP mäta genom att alla bilar förses med en transponder som gör det möjligt för pappa staten att vid varje givet tillfälle hålla reda på exakt var alla bilar i landet befinner sig.
På frågan om det inte finns risker med denna typ av övervakning, svarar Helldén att “man får ju ha ett system som är uppbyggt på det sättet att ingen annan än själva debiteringen kan komma åt de här uppgifterna. Sen är det ju så att det finns de som absolut inte vill ha det här och då kan de ju låta bli det. Men då får de också betala mer när de kör” (TV4 19/3).
Jo tjena, att tro att det finns övervakningssystem som är immuna mot externa hot är mer än naivt. Börjar man övervaka alla bilar hela tiden är det snarast högst troligt att uppgifterna hamnar i orätta händer. Att dessutom konstatera att den medborgare som inte vill låta varje resa övervakas får acceptera än högre straffbeskattning är ett otäckt sätt att resonera. Daniel Helldén börjar allt mer låta som sprungen direkt ur DDR:s ungpionjärer.
”Daniel Helldén börjar allt mer låta som sprungen direkt ur DDR:s ungpionjärer.”
I debatten har det ofta påpekats att höga bränsleskatter och reduktionsplikt inneburit särskilda problem för landsbygden. På många sätt är det också så. Samtidigt, skulle man börja differentiera kostnaderna för människor beroende på var de bor, arbetar eller kör är risken för orättvisor överhängande. Vad ska till exempel räknas som storstad? 50 000 invånare? 100 000? Mer? Ska den som bor lantligt fast i en storstadskommun och långpendlar betala mer än den som kör i grannkommunen som räknas som glesbygd?
Föreställningen om att alla människor som bor i en stad har gångavstånd till jobbet eller tillgång till fungerande kollektivtrafik är också helt felaktig. Även för människor som bor i städer är det ibland alldeles nödvändigt att ha bil. Till exempel för hantverkare, människor som arbetar på obekväma arbetstider eller har lång och krånglig väg till jobbet. Långt ifrån alla har dessutom råd att investera i en elbil.
Att Miljöpartiet, som redan har retat upp landsbygden med alltifrån bilhat till märklig skogs- och viltpolitik och förslag om skrotningspremie för vedspisar, känner behov av att hålla människor utanför städerna lugna, är inte förvånande. MP kämpar för sin existens i stora delar av Sverige. De har tappat stort och i 120 av Sveriges kommuner och hälften av regionerna finns idag inga förtroendevalda miljöpartister. För MP är den solidariska reduktionsplikten därför säkert helt logisk och framförallt taktiskt mitt i prick.
För alla tänkande individer bör det dock stå klart att en fungerande miljöpolitik inte kan bygga på orättvisor, integritetskränkningar och straffbeskattning av människor som försöker överleva i dyrtider. Sällan har något så osolidariskt föreslagits som MP:s ”solidariska reduktionsplikt”.
