Världen blir inte bättre för att du blundar och ler
Det går bra för Sverige; det shoppas friskt och få går hungriga till sängs. Här finns varmvatten i kranen och freden har blivit vardag. Vi får gå i skolan och sjukhusen erbjuder avancerad hjälp. Här känner väldigt många att de är fria att leva livet enligt eget huvud, och toleransen för andras livsval är större än på många andra platser i världen. Att påstå att Sverige är förfärligt håller inte. Sverige är fantastiskt på många vis.
Men det man har ska aldrig tas för givet. Sverige har inte alltid fungerat så här; förändringar har kommit gradvis, och lika steg-för-steg-aktigt som de kom kan de tassa iväg i en annan riktning. Tipp tapp, tipp tapp, tippetippetipptapp....
Hederskultur är exempelvis vardag för många svenska tjejer idag. Mariet Ghadimi, som fått Raoul Wallenbergpriset för sitt arbete kring det, sa nyligen i Aftonbladet att skolan tidigare varit en frizon för tjejer som drabbas, men att detta nu ändras. ”Där har de här tjejerna kunnat leva lite friare och känt sig mer som andra. Men det har tyvärr förändrats de senaste åren – allt mer personal med hedersvärderingar har kommit in i skolorna. Bland annat lärare och kuratorer, och även i socialtjänsten och polisen” (25/12).
Nyligen kom nu en studie från forskaren James Flynn som visar att IQ-nivån faller i Skandinavien (Forskning och Framsteg 27/12). Människor här har presterat bättre och bättre under 1900-talet – tills nu. ”Vi har sett att skolarbetet är mindre krävande i många länder”, förklarade Flynn, och nämnde att elever lägger mindre tid på läxor och läsning. Trots det beslutade regeringen i helgen att halvera antalet nationella prov på gymnasiet – för att minska stressen i skolan (26/12). Men det betyder både att det blir svårt att jämföra skolor med varandra – vilket kan leda till att barnen får orättvist satta betyg och ojämlika förutsättningar – och att den värdefulla, utvecklande stressen försvinner. Vad får det för konsekvenser?
Men ekonomin går väl ändå bra? Nja. Enligt Konjunkturinstitutet kommer BNP-utvecklingen att stagnera de närmaste åren. De fina siffror som finansministern och arbetsmarknadsministern skryter om har snarare med en global högkonjunktur att göra än regeringens insatser. Verkligheten är att alltför många i Sverige inte kan försörja sig själva, och kraven som ställs på dem är generande låga. Det behövs modig politik för att vända utvecklingen, men mod tycks vara en bristvara.
I stället för att ta itu med problemen tycks man vilja sopa dem under mattan, vissla och låtsas som ingenting.
På torsdagen varnade försvarsminister Morgan Johansson (S) för att sprida en skräckbild av Sverige. ”Det kan utnyttjas av krafter som vill desinformera och bidra till splittring, och på olika sätt underminera vårt samhälle och vår position i internationella sammanhang” (Svenska Dagbladet 28/12).
Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson skrev häromdagen att det inte är politikernas roll att beklaga sig. ”Vi behöver påminnas om att den långa trenden går mot ökad tolerans och förståelse och om att vår bästa tid ligger framför oss”. Hon menade att det var fel av Magdalena Andersson (S) att tala om att Sverige står inför svåra tider. Socialdemokraternas budskap i stället borde handla om hopp.
Samma blundande finns i våra privata liv. Många på sociala medier blockerar dem som har avvikande åsikter. Men faktum är att människor finns även om vi inte längre ser dem i våra flöden – och de röstar sannolikt i valet. Det är mycket bättre att öppna ögonen och säga emot än att snacka skit bakom ryggen och liera sig med dem som tycker exakt som en själv.
Politiker bör fokusera på att fixa problem i stället för att klaga på dem som klagar. Opinionsbildare bör ta människor på allvar.
Nej, jorden rasar inte samman i morgon, och inte kommer några moralpoliser att plötsligt tvinga oss kvinnor att bära burka på stan från en dag till en annan. Samhällsförändringar sker sällan plötsligt eller utan förvarning. Däremot sker de. Steg för steg. Tecknen finns för den som ser.
Det vi brukar kallar ”svenska värderingar” kom inte till oss som de ser ut idag, utan de växte fram. Våldtäkt inom äktenskapet förbjöds 1965, homosexualitet sågs som en sjukdom till 70-talet, en gift kvinna fick inte behålla sitt efternamn förrän på 80-talet. Ekonomin har förbättrats stegvis och plötsligt har ”alla” klinkers på golvet i badrummet och åker till Thailand. Individer har lösgjort sig från kollektiven i jakt på sin egen identitet i etapper, lite huller om buller, i otakt. Ett tu tre hamnade vi här. Ett tu tre kan vi hamna där. Tipp tapp, tipp tapp, tippetippetipptapp....
Människor kan hamna i kläm då.
Visst tenderar vi att överdriva hoten lite. I en studie som Andreas Bergh skriver om i en ny bok från Liberal Idédebatt fann forskarna att svenskar trodde att tillståndet i världen var värre än det faktiskt var. Andra undersökningar, bland annat från Novus, har visat att människor ofta ser positivt på sin egen privata situation, men ändå oroa sig för andra. Det är bra att tänka på det ibland när allt känns svart och det verkar ske gruppvåldtäkter och bostadsinbrott Precis Överallt Hela Tiden (vilket inte är sant).
Men att i en vilja att tona ner bara tala om det positiva och härliga blir dumt och farligt. Det är som att alla på festen blir glada i hatten, utan att tänka på att någon också måste köra hem efteråt. Vi ska ha kul och fira vårt fantastiska land – men också beställa taxi.