Patrik Oksanen: Varning för en rysk fred

En traditionell bedömning är att ett förband som mist just 10 procent brukar få svårt att klara av att strida. Bakom uppskattningen av antalet stupade ligger studier av filmer och bilder på förstörda ryska fordon. Ukraina uppger att Ryssland har förlorat 13 500 soldater. Oavsett vilken siffra som är rätt verkar den ryska offensiven ha kört fast.

Kriget är långt ifrån över och Ryssland kan tillföra mer resurser, men det är svårt att se hur Putin ska kunna vinna och samtidigt trygga kontrollen av det ukrainska territoriet. Därför inser nog även Moskva att möjligheten att vinna kriget här och nu är små. Då får Kreml försöka nå det näst bästa alternativet – att vinna freden på ryska villkor.

För att klara det behöver följande uppnås: skada Ukraina så mycket att det ukrainska ledarskapet tvingas be om fred för att stoppa kriget samt utmåla de ryska kraven som rimliga för att vinna västligt stöd så att sanktionerna tas bort. Uttalanden som det utrikesminister Sergej Lavrov har gjort om att Ukraina ska ta efter Österrikes och Sveriges modell med neutralitet (vi är inte neutrala, men det struntar den ryska propagandan i) faller väl ut i väst. Det fick till och med nyhetstjänsten Omni att sätta rubriken ”Kreml: Ukraina borde kopiera svenska modellen” häromdagen.

Ryssland har en omfattande propagandaapparat och god kännedom om vilken psykologi de ska spela på i väst för att få genomslag. Det här i kombination med bilder dag ut och dag in på gråtande barn, sårade, döda och förstörda bostadshus kommer att bli olidligt jobbigt för världens tv-publik.

Lidandet för det ukrainska folket, med terrorbombningar, ska bli så stort att de ryska locktonerna om en ”svensk modell" ska få ukrainarna att ge upp och ge Putin den fred han behöver. Det är en fred som slår undan benen på ukrainsk suveränitet och som befäster att kartan kan ritas om med vapenmakt.

En sådan fred begraver den redan avlidna europeiska säkerhetsordningen med principer om suveräna stater och okränkbara gränser. Även om Ukraina skulle nödgas göra en fred på Rysslands villkor betyder det inte en återgång till det normala. Ska idéerna bakom säkerhetsordningen försvaras behöver samtliga västliga sanktioner ligga kvar tills Ukraina åter har kontroll över sitt erkända territorium, inklusive det illegalt annekterade Krim. Detta gäller alldeles oavsett om Ukraina tvingas till ryska fredsvillkor eller inte.

En fred på Kremls villkor skulle heller inte bli särskilt stabil eller långvarig. Putin är, för att citera Finlands president Niinistö, bestämd när det gäller Ukraina. I sitt tv-tal i veckan anklagade Putin väst för att vara ett eko av nazistiska antisemitiska pogromer. Men en paus, precis som man gjorde efter Minsk 1-avtalet, skulle innebära rysk återhämtning och tid att få ordning på logistiken för att påbörja nästa angrepp för att få ännu bättre villkor. Nästa attack skulle kunna ske mot Ukraina, Moldavien, Georgien eller något EU-land. Putins mål om imperiets återkomst med krav på omkringliggande länders lydnad försvinner inte med en fred dikterad av Kreml.

Det är lätt att lite föraktfullt avfärda den ryska militära förmågan efter tre veckor av strider med dåliga förberedelser. Historien ger oss emellertid flera varningar för sådant önsketänkande.

Det tyska anfallet mot Polen 1939 var inte särskilt imponerande. Det tog en månad att slå ned det polska motståndet, trots hjälp från Sovjetunionen. Sedan övade, övade och övade den tyska armén utifrån sina lärdomar. I april–juni 1940 genomfördes sedan blixtanfallen som fick Danmark, Norge, Nederländerna, Belgien och Frankrike på fall. Det kan alltså vara direkt farligt att räkna ut den ryska armén efter insatserna i Ukraina.

En rysk historisk parallell är Sovjetunionens svaga insats mot Finland 1939–1940, som ledde Hitler till att tro att det tyska angreppet 1941 skulle gå vägen. Det gjorde det inte.

Det är därför som det är viktigt att inte övertolka signaler om ”konstruktiv ton” i fredssamtalen, eller börja hoppas för mycket. Ukrainas mål står fast: kontroll över sitt lands gränser, medan Putin vill ha erkännande och acceptans för landsstölder och Ukrainas underordning.

De här målen går inte ihop, och om väst börjar pressa Ukraina att ge efter för att få till stånd en fred på ryska villkor befinner vi oss på ett farligt sluttande plan. Den bästa utgången av detta hemska krig är en ukrainsk seger på marken med en kollaps av den ryska anfallsarmén. Men på förhoppningar kan man inte bygga sin tillvaro. Var mentalt beredd på ett långt och farligt krig, där också en tillfällig fred kan bli ännu farligare.

Patrik Oksanen är fristående kolumnist på ledarsidan, senior fellow på tankesmedjan Fri värld samt ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien.