Sofia Nerbrand: Vi måste börja prata om Sveriges alldeles för höga arbetslöshet

Det finns emellertid saker som vi inte har råd med, såsom dagens 8 procents arbetslöshet. Sverige har nu tredje högst arbetslöshet i hela EU. Endast Grekland och Spanien ligger sämre till.

Betydligt fler i Sverige måste försörja sig själva och betala skatt för att finansiera hela den ambitiösa välfärdsstaten.

Av någon outgrundlig anledning talar vi inte tillräckligt mycket om den bekymmersamma ekonomiska situationen i landet, trots att BNP krympte med 0,3 procent under tredje kvartalet. Vi befinner oss i lågkonjunktur och hushållen har inte varit så här pessimistiska sedan krisen i början på 1990-talet. Försäljningen i detaljhandeln har minskat varje månad sedan april 2022. Och Konjunkturinstitutet räknar inte med att de goda tiderna är tillbaka igen förrän 2026.

Det stundar sålunda en rätt lång ekonomisk vinter och fler kommer att förlora jobbet framöver.

Men trots att vi har en borgerlig regering som borde ägna tid och kraft åt att stärka svensk konkurrenskraft och företagsklimat samt att sänka skattetrycket rejält händer inte mycket. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) pratar mest om basala saker som att öka effektiviteten i den statliga förvaltningen och transfereringssystemen. När hon borde lägga fram en omfattande skattereform som gör det betydligt mer lönsamt att jobba och driva företag.

Istället valde hon att inte indexera upp gränsen för när man får börja betala statlig inkomstskatt – den dyra och dåliga värnskatten återuppstod alltså trots att Liberalerna sitter i regeringen.

Elisabeth Svantesson får underkänt för den ekonomiska politiken. För vi kan inte ha en blå regering som ägnar hela ”reformutrymmet” åt att lägga mer pengar på rättsväsenden och försvaret, och sedan inte göra omprioriteringar i resten av statsbudgeten. Det måste finnas mer offentlig verksamhet som antingen kan läggas ner eller effektiviseras.

Men inte minst behöver det bli lönsamt att ta ett jobb. Bidrag och marginalskatter får inte vara så höga att de avhåller människor från att arbeta.

Det krävs dock också att vi talar mer om den höga arbetslösheten för att sända en signal till dem som inte arbetar att det inte är ok (om de är friska och arbetsföra). En stor andel av de arbetslösa är invandrare, särskilt kvinnor med utländsk bakgrund. De behöver förstå att hela det svenska samhället vilar på lönearbete. Det kan inte längre bara vara underförstått att man förväntas arbeta: Arbetslinjen gäller alla.

Och det räcker inte för den borgerliga regeringen att få ordning på Sverige. Vi behöver ha betydligt större tillväxt och fler i arbete också.