Alla tiders ideal

Det börjar med denna catwalk. Pardockor i tidsenliga kläder, från 1600-talets ideal fram till dagens mer brokiga och flexibla klädsel. Kjolarna blir större, rundare och smalare och ges en högre linje i midjan och efter första världskriget kommer för första gången benen fram, det är dags för charleston, en större enkelhet och frigörelse.

Även männen förändras, med avstamp i 1600-talets mode med långt hår och pösig mage, till förstärkta vader, en industriskorsten till hatt, frack, kavaj, knappförsedda skjortor, trenchcoat och polo. Kroppens ideal är ingen rak väg. Men det finns linjer, och formgivare Anne-Marie Broms ser hur den korsett som under tidiga århundranden användes för att förändra kroppen efter krav och behag, under 1900-talet har flyttat in i kroppen. Vår inre korsett.

– Under de sista hundra åren har vi alltmer fokuserat på vår kropp. Vi går på gym, vi tänker på vad vi äter, vi är rädda för att bli gamla och vi anstränger oss för att vara snygga, säger Anne-Marie Broms.

Utställningen ”Den ideala kroppen” gjordes förra året för Stockholms Stadsmuseum och var ett sätt att rikta fokus på människan, istället för på stadens arkitektur och historia. Utställningen fick uppmärksamhet och lockade inte minst ungdomar till museet och kom att flyttas till Göteborg. Dess tredje anhalt blir så Regionmuseet i Kristianstad.

Grunderna är samma, men i Kristianstad har eleverna vid stadens konstskola gjort en livfull replik till frågan om våra ideal och Regionmuseet har ur sina egna arkiv grävt fram konstverk med anspelning till utställningens tema.

– Utseendefixeringen har mycket med media att göra. Förr var kungligheterna folkets förebilder, nu handlar det om media och film- och popstjärnor.

Även om människor idag är medvetna om nackdelarna med kroppsfixeringen så fortsätter upptrappningen, menar Anne-Marie Broms.

– Det handlar mycket om ekonomi, hela det här området är kommersialiserat och väldigt exploaterat. Så även om många inte mår bra av det hårda trycket, och vet att det kan leda till bullemi och aneroxia skjuts vi med i karusellen. Utställningen vandrar genom historien och ger oss olika perspektiv på vår syn på människokroppen. Här går vi in i ett spegelrum med skvallrande viskande röster - som ”den där häcken, jättefin!” och ”hon måste ha lyft sig” -, och här är klädavdelning med provrum och en hörna med skrädderi.

Vandringen slutar vid operationsbordet och ur det gröna täckande skynket sticker två bröst fram, samt en ansikte med operationsverktyg i näsan. Bröst och näsa, de två kroppsdelar som är vanligast att plastikoperera.

Är det framtiden?

– Vi är alla påverkade av kroppsidealen och det krävs en annan medvetenhet om vi skall få en livsinställning som pekar åt ett annat håll, säger Anne-Marie Broms. Utställningen är ett sätt att ta upp en diskussion om dessa ämnen.

Sune Johannesson