Återförening i gyllene skor

– Jo, förresten, säger Louis Herrey. Detta är ingen turné.

– Nä, fortsätter Per Herrey. Bara en ursäkt för oss att träffas. Det blir inte så ofta annars.

Under tiden kollar mellanbrorsan datorn. Det är dags för soundcheck på Grand i Kristianstad. Herreys går igenom ett schlagerpotpurri med hög nostalgifaktor. En halvtimmesshow med sång till förinspelad musik.

På onsdag är det prick tjugo år sedan tre bröder gick från anonymitet till kändisskap på tre minuter. Diggi-loo diggi-ley blev schlagerjuryns val i Sverige – ett par månader senare också i Europa.

– Rent artistiskt var vi så väl förberedda man kan bli, minns Louis Herrey. Vi var utbildade, vi var målmedvetna. Men vi var också unga.

– Alltså kunde vi inte förstå vad som skulle hända efter segern, säger Richard Herrey. Vem kan fatta något sådant? Det är väl som när en idrottsman efter några DM-segrar plötsligt tar medalj på OS.

Per Herrey:

– Vi hamnade i offentlighetens ljus. Vi fick ta emot kritik, folk hade olika uppfattningar om oss som personer. Hur det kan kännas har man ingen aning om förrän det verkligen händer.

Kritiken riktades bland annat mot perfektionismen och den "präktiga mormonimagen". Kändisar uttalade sig, kvällspressen skrev.

– Äh, säger Richard Herrey. Media då och nu. Det är ingen skillnad. Bröderna Herrey ångrar ingenting. Tvärtom.

– Detta var ju vad vi ville uppnå, säger Richard Herrey. Okej, vissa småsteg på vägen kunde man kanske tagit annorlunda, men totalt sett är minnena enbart positiva. Det är få förunnat att få uppleva allt som vi var med om.

– Alla platser man fick besöka, inflikar Louis Herrey. Och så några som man bara var glad över att lämna igen...

Då handlar det om den delen av resan som gick i öst. När Herreys vann Sopotfestivalen i Polen med Sommarparty på stranden och skulle lanseras i ett Östeuropa innan Gorbatjov hunnit etablera perestrojkan. De växte upp i Göteborg, men ägnade åttiotalets tre första år åt artistutbildning i Los Angeles. Bröderna kom hem – välljudande, välkoreograferade och fick en låt som skulle välta folkhemmet. Resten är svensk schlagerhistoria.

– Jag håller med svenska folket om att Diggi-loo verkligen är tidernas schlagerlåt, säger Louis Herrey. Men då tänker jag på låten mer än på oss som artister.

– Jo, så är det nog. Abba och Carola håller ställningarna som helt unika artister, tycker Richard Herrey.

Han menar också att Carola på många sätt banade väg för Herreys framgångar.

– När hon vann med Främling 1983 blev hon inte bara otroligt populär. Hon ökade intresset för tävlingen, och sen kom vi. Tre killar i samma genre, men ändå inte konkurrenter. Det var onekligen en fördelaktig situation. I ungefär tre och ett halvt år red bröderna Herrey på Diggi-loo-vågen. Men sen då? Per Herrey rycker på axlarna:

– Tja, vi var ett pojkband och fick nog den tiden pojkband brukar få innan de åker ner från flickrumsväggarna. Sedan hör det till saken att efter fem plattor och 400 konserter började vi bli mätta. Det var dags att gå vidare.

De gick olika vägar. Richard stannade kvar i underhållningsbranschen, Per blev jurist, Louis utbildade sig till lärare. De är i dag alla familjemän som lever olika liv, men då och då – som i lördags – dansar de upp på samma scener.

– Det är nästan roligare nu, säger Louis Herrey. I dag har vi distans till oss själva och det vi gör. Då var allting så seriöst och viktigt.

De gyllene skorna?

– Originalen är förevigade, berättar Per Herrey. Vi använde dom faktiskt bara i samband med Melodifestivalen och Eurovision Song Contest.

Men substitut finns alltid. Så visst reser bröderna Herrey med guldsprejade boots. Och visst får de alltid sjunga Diggi-loo diggi-ley.

– Låten lever sitt eget liv. Den kommer säkert att överleva oss, konstaterar Per Herrey.

Anders Mårtensson

044–18 55 58

anders.martensson@kristianstadsbladet.se

Bröderna Herrey i dag:

Per, 45: Jobbar som jurist och bor söder om Göteborg tillsammans med hustru och fyra söner. Ett femte barn är på väg.

Richard, 39: Fortsatte i underhållningsbranschen och har sysslat med allt från teater och dans till hundratals schlagershower ihop med Christer Björkman. Richard pendlar mellan Sverige och Los Angeles där hustrun och parets två döttrar bor.

Louis, 37: Skolchef i Södertälje där han också är församlingsföreståndare inom mormonkyrkan. Är gift och pappa till två pojkar.