Debut med välkända teman

Ny bok

Karin Stensdotter: "Arnes kiosk: en roman om kärlek" (Bonniers)

Björn är från en av Stockholms södra förorter och inte en särskilt privilegierad sådan. Miljonprogrammens hus står som spön i backen och naturen, som finns, är åsidosatt och förfulad. Mamman är undersköterska på Södersjukhuset och själv passar han inte in i gängen.

Drömmen är att bli konstnär och skickligheten tror han sig besitta. Innan han försöker med konsthögskolan läser han konstvetenskap ett år. Här öppnar sig en ny värld med rika ungdomar från Djursholm och Östermalm. De har den konsthistoria de läser om hemma i ärvda lägenheter och stora villor.

Som gruppens begåvade och något undflyende underdog hittar Björn snabbt sin nisch. Tidigt inser Björn att han håller på att göra en klassvandring men hans förvirring blir större än tidigare när han sedan på Konsthögskolan återigen träffar på människor från andra samhällsklasser.

Karin Stendsotter är arkitekt, född i Stockholm men numer bosatt i Paris. Romanen Arnes kiosk är hennes debut och det är en bok som inte är oäven. Temat, en ung mans väg ut i världen, är ju inte nytt utan tillhör väl de outslitliga. Klassresan som motiv har också skildrats förr men har sin givna dragningskraft. Stockholm med sin geografiskt tydliga sociala segregation är ju också väl lämpad att förlägga en sådan handling i.

Med tanke på att Arnes kiosk är författarens första bok tycker jag att hon lyckats väl. Historien är intressant och persongalleriet består av många fängslande och märkliga figurer. Vad jag hade önskat är en fördjupning och fler nyanser; ibland blir boken väl svart eller vit.

I synnerhet gäller det Björns falske mecenat, överklasslyngeln Victor. Hans förmåga att hålla sig flytande är beundransvärd, likaså tron på den egna förmågan. Hans uppgift är naturligtvis att vara hjältens motpol, men lite mer djup hade inte skadat. Även en ytlig person har ett inre liv.

Samma sak kan sägas om Björns stora förälskelse, den eteriskt vackra Stella. Lite förvånande är också att Björns barndomsmiljö är så anonym. Jag upplever inte att man som läsare ser Rudis, förorten, med någon införstådds ögon. Tvärtom, man intar den ytliga besökarens roll, vilket ju inte bör vara fallet för Björn som vuxit upp där.

Här kan man tänka på Torbjörn Flygts Underdog där förorten verkligen levde ett eget, för den utanförståendes helt okända liv. Så är inte fallet här. Däremot är överklassmiljöerna, villorna i Djursholm, gallerierna och barerna i innerstaden, betydligt mer pregnanta och trovärdiga. Men återigen, detta är en debut och som sådan klart intressant.

Maria Ehrenberg