Decemberpromenad (2)

Sakta går jag uppför den branta backen, vid varje hus finns något spännande att upptäcka. De äldsta husen i den lilla byn i Alsace är från 1500-talet. I ett av dem föddes frun i den familj som jag bor hos. Husen är ljusgula och ljusgröna korsvirkeshus i flera våningar. De står tätt intill varandra med gavlarna mot de små gränderna. Ovanför porten finns en liten vapensköld med den första ägarens initialer och symbol för hans yrke. Kringlan tillhör bagaren, yxan slaktaren. En av de små sköldarna har inte med säkerhet kunnat uttydas. Den föreställer en varg, och ovanför den står årtalet 1603 med initialerna A.W. Han som en gång bodde i huset hette Antoine Wolff. Wolff betyder varg, vilket kan vara en förklaring till valet av symbolen.

Ovanför byn börjar den stora skogen som täcker Vogeserna. Lövträd byts ut mot gran och tall ju högre upp man kommer. I dessa stora skogar har det funnits vargar, björnar och lodjur. Att vandra i skogen på 1500- och 1600-talen krävde därför uppmärksamhet. Idag finns det vandringsleder så att det är nästan omöjligt att gå vilse. Möjligen kan det vara svårt att komma ihåg i vilken av byarna det bästa vinet serveras.

Kanske Antoine Wolff hade råkat ut för ett möte med en varg? Tacksam över att ha överlevt det mötet har han ristat en bild av djuret i sin sköld. Vogesernas stora vilda djur har för länge sedan försvunnit. Däremot finns fascinationen inför dem kvar. På en liten restaurang i byn hänger ett trafikmärke med varning för älgen. Det är en souvenir från Sverige.

I skogen i Alsace växer många ståtliga granar. Seden att vid jul hugga en gran, ta in den och klä den med ljus och dekorationer kommer från dessa trakter. I en av landskapets gamla böcker från 1521 finns en bild på julgran. Så gott det doftar bland de höga barrträden! När jag kommer hem från min långa promenad bjuder min värdinna på en stor kopp te – med granblomshonung.

Tuija Nieminen Kristofersson