Den muslimska kvinnan

Ny bok

Pernilla Ouis & Anne Sofie Roald: "Muslim i Sverige" (Wahlström & Widstrand)

I sin bok Muslimer i Sverige tar humanekologen Pernilla Ouis och religionshistorikern Anne Sofie Roald ett brett grepp på islam i Sverige idag.

Ouis och Roald har själva konverterat till islam; Ouis har varit engagerad i islamisk informationsverksamhet och arbetat med att försöka förklara vad "islam egentligen är" – något som dock inte är ärendet med denna bok, som snarare ska "visa […] hur muslimer i Sverige lever islam i sin vardag och verklighet".

I en rad välskrivna texter, som kan läsas fristående, diskuteras bland annat varför svenskar konverterar till islam, satellitkanalernas påverkan på invandrarna och den ökande islamofobin.

Men framförallt är det förhållandet mellan man och kvinna som står i centrum.Är islam en kvinnofientlig religion? frågar sig författarna och i denna fråga uppstår en spänning mellan deras roller som akademiker och konvertiter till islam. För det finns inslag i islam som legitimerar en negativ särbehandling av kvinnor, därom råder ingen tvekan.

Det gäller till exempel svårigheterna för kvinnor att få skilsmässa. Det som slås fast i Koranen innebär att det är mycket enklare för en man att skilja sig från sin fru än tvärtom. Att det dessutom i muslimska länder finns ett patriarkalt system som förefaller överordnat de normer som religionen formulerar gör inte saken bättre. Även i Sverige kan det vara svårt för en kvinna att få en islamisk skilsmässa - den svenska skilsmässan räknas inte i sammanhanget.

Bruket av huvudduk (slöja) har i väst kommit att bli en symbol för kvinnoförtrycket inom islam och den marockanska sociologen Fatima Mernissi är en av de muslimska kvinnor som vänt sig mot det. Men Roald avfärdar Mernissi genom en utläggning kring relevanta Korantexter. Det framstår som problematiskt att Roald på detta sätt normativt försöker lägga fast vad "islam verkligen är" – vilket ju inte var bokens ärende.

Frågan vi bör ställa idag är alltså om islam – den religion som en gång stärkte kvinnans ställning – "avstannade på 600-talet, eller om det är en islamisk princip att kvinnors status i varje tid måste höjas […]". Svaret är nog tyvärr att islam i alltför hög utsträckning har avstannat. Kvinnans ställning är ett problem i den muslimska världen och det finns orsaker till det i Koranen.

Ändå har Roald naturligtvis en poäng när hon menar att det snarare är den ekonomiska utvecklingsnivån som "ligger till grund för olika samhällsmönster och därmed genusrelationer". Men samtidigt är det kanske så att ekonomisk utveckling och utbildning också leder till minskat inflytande för religionen? Och kanske är det just minskat religiöst inflytande som behövs om demokrati och jämställdhet ska kunna uppnås? Tanken att det kan finnas motsättningar mellan moderna ideal och de ideal som kommer till uttryck i texter från 600-talet (eller i kristendomens och judendomens fall ännu tidigare) borde inte vara så märklig.

Ouis och Roald har skrivit en angelägen bok där det finns många frågor att diskutera vidare, men intrycket av arbetet dras ner av att tendensen ibland blir för uppenbar och av de ganska svåra metodproblem som präglar delar av framställningen. Generellt redovisar Ouis/Roald inte i tillräcklig utsträckning hur man genomfört sina enkätundersökningar, hur urvalet har skett eller hur stort bortfallet har varit. En bilaga med sådan information hade inte varit fel. Djupintervjuerna har därtill sina särskilda problem, som att de intervjuade kvinnorna ibland verkar ge de svar de antar att Ouis/Roald förväntar sig.

Och ibland vilar slutsatserna uppenbarligen på bräckliga grunder. Till exempel när den religiöst lärde Shejk Yusuf al-Qaradawi i ett program på Al-Jazeera uttalar att det är en religiös plikt för den utvandrade muslimen att delta politiskt i sitt nya hemland, och Ouis/Roald själva därefter observerar att detta uttalande faktiskt medfört ökat intresse för officiellt politiskt deltagande bland arabisktalande muslimska invandrare i Malmö. Men egna observationer av det slaget är naturligtvis inte tillräckligt för att dra generella slutsatser om omfattningen av politiskt deltagande.

Jag har redan antytt att det finns vissa tillfällen då författarnas vilja att försvara islam tränger igenom för mycket. Det finns en tendens i boken att det som är problematiskt inom den muslimska världen skylls på "kulturen", eller "västerländskt inflytande" – medan religionen islam nästan alltid undgår kritik, trots att den rimligen både påverkat och påverkats av "kulturen". Författarna påpekar att kvinnans ställning stärktes genom islam, men när man diskuterar till exempel koranverser som uppenbarligen legitimerar kvinnomisshandel (Sura 4.34) präglas utläggningen av omtolkningar och bortförklaringar istället för tydligt avståndstagande.

Ändå framkommer, ibland mellan raderna, att den muslimska kvinnans ställning fortfarande är problematisk, även i Sverige. På Rosengård i Malmö finns det flickor som blir stämplade som "dåliga" om de bara talar med en kille. Och muslimska kvinnor går ut så sällan att de ofta drabbas av brist på vitamin-D.

De innesittande kvinnorna drabbas naturligtvis också – oavsett skälet till att de sitter inne – av brist på möjligheter att lära sig svenska och bli en del av samhället. Men det tycks inte bekymra Ouis/Roald lika mycket som att vitaminbristen i en tidningsartikel skyllts på den islamiska huvudduken!

Ibland blir alltså reflexen att försvara det som hör religionen till uppenbarligen så stark att Ouis/Roald blundar för väsentliga problem. Och det är synd.

Mats KG Johansson

Fotnot/

Artikeln är den första i en serie om kvinnans roll i dagens islam.