Den unga danska poesin har inte tystnat

NY BOK. Gräset är alltid grönare hos grannen. Detta gäller inte minst vårt grannland i sydväst, Danmark. Där spelas det roligare fotboll, bryggs godare öl och bjuds på mer gemytligt umgänge. Dessutom skrivs det bättre dikter. Sedan åttiotalet har den danska poesin varit ledande i Norden med namn som Inger Christensen, Henrik Nordbrandt, Søren Ulrik Thomsen och Pia Tafdrup.

Under det nyligen avslutade nittiotalet kom det dock få, om ens några, nya danska poeter av internationell klass; istället dominerades årtiondets unga danska litteratur av experimenterande kvinnliga prosaister som Helle Helle och Kirsten Hammann.

Har den unga danska poesin verkligen tystnat? Naturligtvis inte. Trots frånvaron av nya internationella stjärnor har en rad intressanta namn kommit fram på senare år. I höst har lundensiska ellerströms förlag släppt Och ditt hjärta slår och slår, en antologi med tolv unga danska poeter som alla debuterat 1995 eller senare, i flera fall de senaste två åren.

En hel laguppställning poetiska juniorer alltså. Men, som det står i det något ängsliga förordet: ”Det här är ingen heltäckande bild. Inget försök att definiera en hel generations lyriska svängningar, tongångar, mönster. Ingen ambition att täcka in allt. Det här är ett försök att fånga nuet.”

Okej. Här kan man med andra ord inte hitta en representativ dansk nittiotalskanon. Lite synd tycker jag. När redaktörerna ändå var i farten hade det varit kul att läsa något översatt av tongivande nittiotalspoeter som Nikolaj Stochholm och Janus Kodal.

Men även den här presenterade laguppställningen bjuder på en hel del intressant. Personligen fastnar jag för Kristina Stoltz (född 1975) hårt skruvade mardrömsdikter, som ligger i ett mörkt lyriskt läge någonstans mittemellan Bruno K. Öijer och Kristina Lugn. Det kan till exempel se ut som i dikten Apokalyps:

Blixten slog sängspjälorna i bitar

världen gick samlad in

och förgrep sig på det sovande barnet

inget ärende förblev oförrättat

varje tankes sämsta halva

ynglade av sig

i det oskyldigaste området

och barnet vaknade ont.

En annan favorit är Tomas Thøfner (född 1969), som skriver behagligt tillbakalutad vardagspoesi med oroande existentiella undertoner. Hans bilder är ofta fyndiga och självklara på ett befriande sätt, som i dikten Vilken sommar:

Fönstrens kors driver,

natten kan inte sova.

En okänd månad

har, långsamt och salt,

kilat in sig

mellan juni och juli.

En till synes enkel dikt, som snart visar sig innehålla mycket.

Över huvud taget rymmer Och ditt hjärta slår och slår en hel del infall och tonfall, som känns fräscha för en trött svenskspråkig lyrikläsare som jag.

Den unga danska poesin är måhända stundtals en smula slapp och oborstad, som hos naivisten Anders Søgaard och absurdisten Daniel Dencik, men i gengäld finns här också en mer avslappnad attityd; danskarna tycks inte så besvärade av att det är allvarlig poesi de skriver.

Det här är alltså en bra introduktion till ung dansk lyrik just nu. Några stora namn saknas som sagt och stundtals är översättningen en smula kantig. Men helhetsintrycket är ändå positivt; här finns en lång rad bra poeter, varav ingen tidigare funnits tillgänglig på svenska.

Dessutom fick jag lära mig ett nytt danskt slanguttryck: ”att gå av i Roskilde”. Vad det betyder? Avbrutet samlag förstås. Bara en sån sak.

Petter Bengtsson