Ett 40-tal havsörnar vid skånska östkusten

I det karga kustlandskapet lyser enstaka klippor upp ur havet och reflekterar de glittrande solstrålarna. Vid Tosteberga, där i princip Skånes skärgård börjar (och slutar), samlas ornitologerna för att på nära håll kunna studera de mäktiga fåglarna.

Nära är förresten att ta i. Det är drygt en kilometer ut till de klippor där rovfåglarna sitter och bevakar grislungorna som lagts ut i åteln. Men med uppemot 40 gångers förstoring i tubkikarna kommer verkligheten närmare än i den bästa tv-skärms naturprogram. På klipporna sitter just då åtta havsörnar och tittar på den flock av korpar som livligt tar för sig ur det dukade bordet. Åteln, som Lars Jarnemo sköter, har under flera års vintrar lockat till sig rovfåglar från när och fjärran.

– Det märks att örnarna inte är hungriga nu. Annars hade de inte låtit korparna ta för sig, säger Lars Jarnemo där han står med ena ögat ovanför tubkikarens okular.

– När jag kom hit i morse var det 15 havsörnar, och en hel flock med korpar som flaxade omkring dem. Fågelklubbarna i Kristianstad och Bromölla har placerat ut ett antal medlemmar för att studera havsörnarna – och räkna dem. Från gryning fram till tolv denna lördag ska havsörnarna kontrollräknas, så ornitologerna kan få förbättrad kunskap om fåglarnas rörelser.

Alla resultat rings in till Nils Waldemarsson i Bromölla, som sammanställer dessa och skickar vidare till Projekt Havsörn.

För havsörnarna häckar inte här. Endast ett av landets minst 350 häckande par håller till i Skåne – och då i sydvästra delen. Däremot flyger de gärna söderöver när isarna lägger sig över norra delen av Östersjön och det blir svårt med bytet. – Här finns gott om deras naturliga bytesdjur, sjöfåglar. Dessutom brukar en del gäss vara skadeskjutna efter jakten, dessa städar örnarna undan, säger Lars Jarnemo.

Skåderiet denna dag har inte bara lockat ornitologer från närområdet. En grupp om tre män har kört från Lund, bara för att få en skymt av de stora fåglarna.

– Vi kör hit emellanåt. I fjol såg vi 13 örnar på samma dag, nu tror jag det blir några fler, säger Lasse Nordström från Genarp.

– Fast i dag är det lite bättre väder... Då var det 13 minusgrader och blåste isvindar.

Denna lördag kan solen bryta igenom minusgraderna och värma upp en och annan frusen näsa eller handsklös hand som petat för länge på kikarens inställningar. Allt för att se lite mer av de annars så skygga fåglarna. Fast frågan är väl egentligen hur det går till med identifieringen. Hur fågelskådarna vet att det är olika örnar de skådat här eller vid Hammarsjön när slutrapporterna rings in.

– Nästan alla örnar är ringmärkta. På ena klon med en ring som talar om från vilken del av landet eller norra Europa de kommer, på den andra klon talar ringen om vilket år de är födda. Därför kan vi hålla koll på individerna, förklarar Lars Jarnemo.

Men trots 40 gångers förstoring räcker inte synen till för att identifiera örnarna ner på individnivå. Därför sitter sonen Anders Jarnemo i gömslet en bit från åteln och studerar individerna mer ingående.

Clifford Johansen