Filosofen som vill gå nya vägar

I lilla Lackalänga på lundaslätten har Roland Poirier Martinsson med familj sitt ena av två hem. Det andra ligger på svärföräldrarnas tomt i San Francisco. Så skiftar deras adresser från tid till annan, liksom barnen Grace och Luke varvar svenska och engelska. Nu har familjen Poirier Martinsson varit i Sverige sedan april, och reser över Atlanten igen till våren. Båda husen är för trånga, säger Roland Poirier Martinsson, och tillägger att de helst vill bosätta sig i USA men att det dels är dyrt att köpa hus, dels svårt att få jobb.

Roland Poirier Martinsson har läst litteratur och idé- och lärdomshistoria, men det är filosofi han ägnat sig mest åt. Det var i filosofi han för två år sedan doktorerade – inom inriktningen kunskapsteori – och det var då, efter tio års undervisande om, främst, vetenskapsfilosofi i Lund, som han valde att lämna den akademiska världen. Hustru Marie är på graviditetskontroll – det tredje barnet kommer i februari – och barnen snurrar runt i det öppna rummet, medan Roland plockar fram morgonfrallor och häller upp kaffet i en blå MFF-mugg. Jodå, fotbollsintresset är kvar sedan Kristianstadstiden och även om det var Tom Prahl i IFK Kristianstad som bänkade honom vet han var sympatierna finns. Och det dröjer inte många sidor in i hans höstbok "Russells kalkon" innan han rabblar de fem bästa fotbollsspelarna genom tiderna. Jämte listan över Bob Dylans bästa album.

Det är så han skriver, genrer och uttryckssätt blandas, lika ofta som han låter nu och då, högt och lågt mötas. "Anti-akademiskt", säger han själv. Men varför, undrar jag, du är ju akademiker?

– Vilken bilmekaniker som helst utvecklar ett språk som går ut på att stänga ute dem som inte tillhör. Det gnisslar därbak, kan jag säga när jag kör in bilen, och får stå där med mössan i hand medan mekanikern svarar i ett fikonspråk som lämnar en totalt utanför. Så funkar också den akademiska världen.

– Och det var just det jag ville bryta igenom. Jag ville skriva en bok om ett djupt viktigt och seriöst ämne – vetenskapshistoria – där den akademiske läsaren kunde känna sig hemma, utan att jag skrev så att icke-akademikern inte begrep. Det skulle inte vara traditionell populärvetenskap – där är ofta problemet att det förenklas för mycket – i stället ville jag använda ett annat, eget språk. Min ambition är att vara litterär. Resultatet är mycket personligt. De stora tänkarna och vetenskapsmännen plockas kärleksfullt ned från de piedestaler historien har placerat dem på, i stället betonas sammanhangen av tid, kulturer, åsikter och personer och alltsomoftast dras linjer till vår tid. Hittills har tretusen böcker sålts, Roland Poirier Martinsson är nöjd, är redan snart klar med uppföljaren och tror att det till stor del är hans val av stil som ligger bakom framgången. Men, tillägger han, "den akademiska världen tiger, för det här är ju givetvis ett etikettsbrott".

Så även om han anstränger sig att låta naturvetenskap möta humaniora och samhällsvetenskap under de många tusen årens långa och komplicerade historia – till exempel lyfter han fram Mesopotamiens roll i begynnelsen, på bekostnad av antiken, vilket inte gör vetenskapsutvecklingen lika spikrak enkel som vi en gång lärde oss i grundskolan – är det inte lika lätt att överbrygga klyftorna mellan disciplinerna i verkligheten.

– Klyfta? säger Roland Poirier Martinsson, det är ingen klyfta mellan naturvetenskap och humaniora, de befinner sig på olika platser i ett landskap. Och det tragiska är att kulturmänniskorna – och många är grunda idioter – inte har en susning om de viktigaste teoribildningarna som vår kultur gett upphov till, och som ligger till grund för vår syn på människan, samhället och naturen. Själva fundamentet till alla pjäser, musikstycken och dikter de så gärna pratar om vet de inget om. De är främlingar i sin egen kultur.

Han har inte heller någon förhoppning att dessa, som han säger, "talking heads" skall förändras, nej, i stället sätter han mer hopp till de naturvetare som bär ett humanistiskt intresse. Fast dessa syns inte i debatten, konstaterar han. Men vilka akademiker syns i debatten? "Jag och Torbjörn Tännsjö är ju de enda filosoferna", säger Roland Poirier Martinsson och skyller inte på medierna, utan tycker, minst sagt, viljan att synas är dålig hos de flesta humanister och samhällsvetare.

– Genomlysning, debatt och samtal av all forskning är oerhört viktig. Ett av uppdragen som forskarna har givits av statsmakterna, och det är våra skatter som betalar deras löner, är att öppna sig utåt. Detta missköter de grovt, det finns massor av forskningsresultat som aldrig blir offentliga. I stället ägnar man kraft åt att tala om hur duktig man är.

Han resonerar om detta i sin bok, forskarens ansvar. Han är ingen vän av förbud, anser att all forskning fyller ett syfte och kan, på gott och ont, ge upphov till oanade resultat, vilket också historien har visat. ("Se på terrorbalansen. Det var terror. Men också balans.") Politikerna skall inte förbjuda, men styra. Och forskarna har makt, men också ansvar, säger han och nämner exemplet ur sin bok med forskaren som under första världskriget stod på slagfältet och förklarade var gasgranaterna skulle placeras för att ge maximal effekt. Och atombomben, ett annat kapitel från hans 1900-talsdel i boken.

– Det var rätt att ta fram atombomben. Man kan tänka sig situationen där Roosevelt i diskussioner med Churchill och Hitler kommer överens om att inte utveckla atombomben. Vad tror du Hitler hade gjort? Jo, han hade skrattat hela vägen hem till laboratoriet.

– Det bästa hade ju varit om atombomben inte funnits, men när den nu togs fram är jag glad att det var USA som gjorde det. För Roland Poirier Martinsson är vetenskapen ett kulturfenomen, en av våra största kulturskatter, och för att förstå oss själva, vår tid och omgivning behöver vi känna till vetenskapshistorien. Det är ett av hans syften med boken. Ett annat är att föra humaniora och naturvetenskap närmare varandra. Ytterligare ett är att visa att religion och vetenskap – tro och vetande – inte är varandras motsatser.

Roland Poirier Martinsson tar en skiva strutskorv till, jag fyller på lite mer kaffe, Grace anser att hennes frallhalva är mindre än Lukes, pappa lägger dem ovanför varandra och visar att det inte stämmer. Grace byter fralla. Religion och vetenskap, säger han, vill egentligen samma sak, men använder sig av olika metoder. "Båda strävar efter att finna den yttersta sanningen, och båda bygger sina världsbilder på trosuppfattningar".

– Om vi hade haft en folkomröstningen i världen om det finns en Gud, hade alternativet att Gud finns vunnit överlägset. Det är också, som jag ser det, en rimlig tanke och det gör det mycket lätt att förklara en del saker.

Är du troende?

– Ja, och det är ett intellektuellt beslut, jag har inte blivit frälst eller sett ljuset.

Är inte tron på Gud bara en nödutgång?

– Nej, mycket pekar på att det finns en Gud, att universum är skapat – av något eller någon – och att människan har en speciell relation till denna skapare. Det gör att människolivet är heligt. Det heliga livet, på sätt och vis är det ämnet för hans nästa bok, uppföljaren till historievandringen i "Russells kalkon". Om några månader är han klar med denna andra del och i höst skall den ut på marknaden. Titeln är "Sån’t är livet" och handlar om livsforskning, ett Roland Poirier Martinsson-ord som inkluderar en mängd aspekter och forskning om det mänskliga livet, allt från livets ursprung till dagens genforskning och tanken på att skapa nytt liv på konstlat vis.

– Dagens genforskning ställer också de här frågorna om forskarnas ansvar och att den kan utnyttjas på ett omänskligt sätt, men jag är inte rädd för nya, farliga virus eller att den ekologiska balansen skulle rubbas. Däremot kan jag känna oro för att man sätter upp forskningsbanker, där man odlar fram foster utan hjärnor vars syften endast är att användas till transplantationer.

Det är en skräckbild som dagens förkämpar för organdonationer inte vill se.

– Jag kan själv tänka mig att donera mina organ, men tanken på fosterbanker anser jag vara fel. Det mänskliga livet är heligt och en människas värde går inte att reducera. Det är det som står mellan oss och barbariet.

Sune Johannesson

Fakta/

Roland Poirier Martinsson

Född: 1962

Uppväxt: Åhus, Degeberga och Kristianstad

Familj: Fru och två barn (tredje på väg)

Bor: Lackalänga och San Francisco

Yrke: Författare, frilansjournalist

Debuten på Kristianstadsbladet: "Det var en mycket kort karriär. Under ett par fotbollssäsonger bevakade jag de lägre divisionerna. Man ringde upp efter matcherna och frågade hur det hade sett ut på mittfältet. Och så skrev man det. Men jag jobbade senare som journalist, främst som nattchef på BLT och tidningen I dag. Och skriver fortfarande för några blaskor."

Aktuell: Med "Russells kalkon. En bok om hur Gud och vetenskapen formade den västerländska kulturen" (Norstedts)

Nya böcker: Fortsättningen till "Russells kalkon" kommer hösten 2004, "Sån’t är livet" (om livets ursprung och utveckling och forskningen om människolivet). Sista delen i serien är planerad till 2006 och skall handla om människan, utifrån manligt och kvinnligt.

Känd i tv: "Jag och SVT har diskuterat en tv-serie om vetenskapshistorien som bygger på mitt manus, som en blandning av Värsta språket och Kobra. Jag skulle vara programledare, det hade känts konstigt att se någon annan medelålders vit man låtsas att det var hans text. Och rent krasst är det inget som säljer böcker bättre än att vara känd från tv. Sedan är det ju faktiskt egentligen det man sist av allt vill, att vara känd från tv."