Fotografen som vill förändra världen
Efter tre dygns klättring genom Laos bergiga djungel mötte Philip Blenkinsop för första gången den grupp ur Hmong-folket som han kom att skildra i en serie bilder. Plötsligt blev allt tyst, djungelns vanliga ljud sjönk undan, och sällskapet kom fram till en öppen plats. Där hade alla ur Hmong-gruppen som kunde gå samlats, i andlös väntan inför det första besöket från yttervärlden på 27 år.
- De föll på knä och grät. De trodde att jag hade kommit för att rädda dem.
Philip Blenkinsop blir blank i ögonen när han minns. Upplevelsen har berört honom djupt och under det år som förflutit har han gjort allt för sprida sina bilder över världen, för att öppna ögonen på dem som skulle kunna göra någonting. Han ser sitt uppdrag som så mycket mer än att bara registrera den verklighet han möter. Han vill, om det går, åstadkomma en förändring. Hmong-folket är en minoritetsgrupp i Laos som under Vietnam-kriget fick stöd av USA för att bekämpa landets kommunistiska regering. Men kriget vanns av regimen 1975 och efter USA:s nederlag i Vietnam drogs det amerikanska stödet in. Sedan dess har de utsatts för etnisk rensning. Grupper av tidigare rebellsoldater och deras familjer lever gömda i djungeln. De attackeras ständigt av regeringssoldater, svälter och utsätts för gömda landminor. Dödligheten är enormt hög och de som klarat sig hittills lever i fullständig isolering från omvärlden, och utan hopp.
- Att träffa dem var som att umgås med spöken. Ingen av dem hade någon förhoppning om att överleva, inte ens barnen, säger Philip Blenkinsop och pekar på en av sina bilder som föreställer en ung man med ett maskingevär i famnen och ett litet barn fastbundet på ryggen.
- De bär alltid barnen med sig eftersom de när som helst kan utsättas för ett anfall och tvinas fly. Och då måste de få barnen med sig för de barn som lämnas kvar blir dödade, lemlästade och halshuggna av soldaterna, Jag har hört historier om barns avhuggna huvuden som satts upp på pålar. Philip Blenkinsop lever i Thailand sedan många år tillbaka, men kommer ursprungligen från Storbritannien. Efter en karriär inom dagstidningsvärlden i Australien kom han som 23-åring för första gången till Asien och började fotografera flyktingläger längs den kambodjanska gränsen. Det började som ett äventyr.
- Asien var exotiskt och mystiskt, det var en upptäcktsresa. Då hade jag inte heller några ambitioner att förändra världen, jag ville bara fånga de bilder som jag tyckte var spännande. I dag är jakten på bra bilder mycket mindre viktig, jag har mognat och nu känner jag att jag kan göra någonting.
En vändpunkt kom när han fotograferade i Östtimor 1988 och han kände att de bilderna bidrog till att världens uppmärksamhet vändes mot regionen där frihetskampen tidigare förts i skymundan. Men Philip Blenkinsop känner sig också uppgiven över att så lite faktiskt händer. Han har uppvaktat både FN och USA med sina bilder av Hmong-folket och deras situation har börjat komma upp på den politiska dagordningen. Men än har inget konkret skett och under tiden dör människor varje dag.
- Det är en tung börda att bära, att veta att man är deras enda röst, deras enda chans.
Förlorar du någonsin hoppet om världen?
- Ja, det gjorde jag för länge sen. Det är ett jävla ställe, eller hur?
Ändå söker sig Philip Blenkinsop till de platser i världen där mörkret är som tätast.
– Jag har svårt att förstå människors jakt på bekvämlighet. Jag åker mycket hellre till en plats som den här än till en strand på en turistort. Det är klart att det är krävande både fysiskt och känslomässigt.
– Man måste ge mycket av sig själv till de människor man möter, men den erfarenheten är den mest fantastiska, mäktiga upplevelse man kan tänka sig. Det är en lyx och en ära att få vara med och dela människors liv, även om det bara är för en kort period. Jag tror att det gör en till en bättre människa.
Att försöka förstå de människor han möter är en del av Philip Blenkinsops arbetsmetod. Bilderna uppstår i mötet och det finns inget objektivt i hans skildringar av utsatta minoritetsfolk. Det finns hjärta och medkänsla och en stor sorg över deras situation.
Vi fastnar framför en bild av en gråtande man, på knä, omgiven av sitt folk.
- Jag kommer aldrig att glömma ljudet av all denna gråt. Jag hörde inte någon skratta under de tio dagar som jag var där.
Jenny Aschenbrenner/
TT Spektra
Fakta/
Blenkinsops bilder:
Philip Blenkinsops bilder av Hmong-folket var från början en beställning från Time Magazine. Sedan dess har de visats på utställningar över hela världen och just nu inom konstprojektet "Making differences" i Stockholm. Det är knutet till regeringens konferens om folkmord, "Stockholms internationella forum 2004" som hålls 26-28 januari.
