Ge vår tids musik en allvarlig chans
KRÖNIKA. Det finns ingen gammal musik, sade musikradions Ingemar von Heijne och avsåg därmed att all musik alltid är lika aktuell. Sant. Det finns ingen gammal musik. Men studerar jag konsertprogram och radioutbud undrar jag; finns det någon ny musik?
När det så här i början av 2004 städas bland radions kanaler, skedde ett skifte mellan två P2-program med samma intresse. Ut försvann Studio onsdag, in kom Monitor (de heter så nu för tiden, de nya programmen; Vågen, Reportern, Monitor...). Båda är den nya musikens försvarare, men tanken med Monitor är att blåsa nytt liv i en stelnad Studio onsdags-form och när Monitor i onsdags öppnade med ett eget party var två av de centrala frågorna: vilken roll spelade Studio onsdag, och hur vill ni att Monitor skall utvecklas?
Frågorna gick till några nyckelpersoner inom de nya ljudens klangvärldar, och ett ord som återkom var reservat. Jo, reservat. Studio onsdag sågs av en del som ett reservat, kunde Monitor öppna sig mer, ta in fler nya uttrycksformer och riva några gränser?
Om Studio onsdag, som för mig har varit en oas i den annars rätt konservativa musikradion, var ett reservat, är inte felet Studio onsdags. Befinner man sig i en omgivning som knappt ger plats åt den nya klassiska musikens utveckling, speciellt då inom det elektroakustiska fältet, är det inte underligt att man värnar sin särart. Det var inte Studio onsdag som skulle ändra sig, det kravet borde istället ha ställts på det övriga musikutbudet.
Även om Monitors premiärprogram var en stel gäspning, blir det nog bra framöver. Men uppgiften är omöjlig. Spegla det nya inom den klassiska musiken på en timme. I veckan. Det borde vara en självklarhet i en skattefinansierad musikkanal att vår tids musik ges minst lika stort utrymme som de sedan länge etablerade klassiska mästarna.
Utvecklingen i radion har under senare år varit positiv, det har skett förändringar och min känsla är att den nya musiken ges en något större, om dock fortfarande för liten, plats idag. Men förutom denna skeva balans, finns det ytterligare ett stort fel; reservaten. Genom att särbehandla dagens och 1900-talets musik markeras klyftan mellan då och nu. Sålunda får, till exempel, den goda tanken att vika tisdagskvällar åt det nya motsatt verkan. Istället för att bryta murar, tror jag man bygger nya. Vänner av den nya musiken lyssnar, men alla andra? Nej, jag tror inte de lockas, tvärtom, de skräms bort.
Blanda mer, både vad gäller stilar och tidsepoker! Överraska, utmana och tänk nytt! Det är vad jag hoppas på. Tyvärr tror jag inte min önskan slår in. I dessa siffertider är det många som stirrar sig blinda på publiksiffror eller lyssnarantal och håller fast i det som fungerar. Istället för att utvecklas och nyfiket leta efter nytt, håller man fast vid det man har, istället för att tänka kulturpolitik tänker man ekonomi. Det gäller konsertarrangörer mer än musikradion, men även radion. Bidragsgivarna (till största del skattebetalarna) borde inte tillåta det.
Delta och Kalejdoskop är två P2-program som blandar och ger på ett friskt, överraskande sätt. Monitor vill vara smalare och behövs. Tyvärr. Det finns så många tonsättare i dag, och under förra seklet, som förtjänar en betydligt större publik än vad de har.
Det är dags att ge den nya musiken samma allvarliga chans att höras som Händel, Mozart, Brahms och alla, alla de andra berömda klassiska kompositörerna. Finns det ingen gammal musik, finns det inte heller någon ny musik, bara musik.
Sune Johannesson
Fotnot: Monitor sänds på onsdagskvällar, kl 21.00.