Hallå där...

... Birger I Ohlsson,Bjärnum, två cd-inspelningar och en bok, du har varit flitig i höst?

– Ja, det har vuxit fram. När det gäller skivinspelningarna var det en ljudtekniker i Markaryd som hörde mig och ville göra inspelningar med mina berättelser.

Så båda berättelserna är live-inspelningar?

– Ja, det är inför publik. Ibland hörs det också, men en del av publikljudet har han nog tagit bort.

Har du hört på dig själv?

– Jodå, jag tycker det är spännande och jag märker en del saker som jag inte har tänkt på när jag berättar. Jag har ramen klar för mig, men har inget papper utan berättar helt utifrån det jag skapat. Jag är så koncentrerad och engagerad att berättelsen tar över, och tänker då inte på det tekniska.

Du trivs med att berätta inför publik?

– Det är inspirerande att ha kontakt med en publik, det ger berättelsen mer spontanitet och omedelbarhet. Och jag tycker om att skapa berättelser som bygger på ett mysterium, fast inte i deckarens form, men ett mysterium där publiken får undra över hur det skall gå.

Idag (läs: i går) har du varit på skolavslutning i Bjärnum, vad har du gjort?

– Jag blev pensionär för fyra år sedan, men lovade skolan att ställa upp på skolavslutningarna de kommande fem åren. Det är kul.

Vad gör du?

– Talar. För lågstadiet var det på temat om fred på jorden, fast i de små sammanhangen, och för de andra handlade det om en lärare som sitter med ett skolkort och funderar över hur det gått för eleverna.

Du har sagt att du som lärare brukade berätta för eleverna, tror du det är många som gör likadant?

– Nej, men jag har känslan av att eleverna tycker om levande berättelser. Jag tror nog vi berättar för lite för dem.

Birger I Ohlssons berättelser ”Räfserskan” och ”Maria Min Maka” kom nyligen på cd, inspelade i Kyrkhult och Åsljunga.

I bokform har ”Birgers Pärlor”, korta historier hämtade från hans krönikor i Norra Skåne, kommit ut i december.

Sune Johannesson