Konstverk beskrivs som klotter

Verket består av målningar på plexiglas som hänger på insidan av fönstren i entrén till de nya lokalerna vid C4-skolan.

Men motiven har enligt kritikerna inte blivit tillräckligt tydliga.

– Vi är besvikna, för vi hade tänkt oss något större som skulle synas, men redan första dagen tyckte vi att det såg ut som om någon hade varit här och kladdat, berättar Birgitta Montelius och Jenny Burle, lärare. Tillsammans med representanter för statens kulturråd, kommunen samt eleverna på skolan satt de med i den grupp som valde konstnär och verk.

Det blev Astrid Svangren som fick uppdraget och innan hon satte igång med verket visade hon en skiss, som gruppen godkände.

– Vi gillade idén, men på skissen kunde vi inte se det färdiga resultatet, som utifrån ser ut som stora färgblaffor, men inifrån ser man de små figurerna, så jag vänjer mig mer och mer, förklarar Bengt Eriksson, rektor. Personligen har han alltså blivit mer positiv till verket, men det verkar han dock vara ganska ensam om.

– Det är inget konstverk, utan kladd, dyrt kladd, som bildeleverna på C4-skolan hade gjort mycket bättre, säger eleven Fredrik Nelson och får medhåll av kamraterna Caroline Karpinska, Joacim Nyberg, Jonathan Haraldsson och Linda Majak.

– Vi har inte hört någon som tycker det är fint, berättar de.

Astrid Svangren har fått 260000 kronor från statens kulturråd och 150000 av kommunen för verket, vilket eleverna anser är bortkastade pengar.

– De kunde ha använt pengarna till att bygga övningsrum i stället, där vi kunde gå in och öva själva, för det har vi inte idag, berättar de.

Konstnären själv är helt oförstående till kritiken.

– Jag förstår inte vad de menar, för jag tycker att det är jättefint och att de ska vara glada, säger hon.

Att konstverket inte skulle ha någon koppling till verksamheten på skolan, som en del av kritikerna anser, genom målningar föreställande musikinstrument, noter eller liknande, håller hon inte heller med om.

– Jag har inte avvikit från grundidén och i den var det aldrig tal om några instrument, för bara för att det är en musikskola och man spelar instrument, så behöver man inte måla instrument, för att förmedla en koppling till verksamheten, förklarar hon. Enligt henne har hon gjort det genom val av färger samt komposition.

– Jag tänkte på unga skapande människor som söker sin identitet, vill mycket och strävar uppåt, så målningarna stiger uppåt och den sista är en kvinna som stiger upp i himlen, berättar hon.

Och den mest kritiserade målningen, som beskrivs som en spya, måsskit eller ett krossat ägg på grund av den gula utsmetade färgen, ska i själva verket beskriva en känsla.

– Det gula är ett glädjerus, avslöjar Astrid Svanberg.

Verket ägs av kommunen och för att tillmötesgå kritikerna har skolan beslutat att som en kompromiss behålla verket i två år, men sedan ta ner det om en majoritet fortfarande anser att det är fult då.

Peter Maunula

044-185553

peter.maunula@kristianstadsbladet.se