Kulturbörsen 17/1

Bäst just nu:

1. Göran Greider skriver om far

En förutsägbar Göran Greider mot en jagvethurdetärPer T Olsson i P1:s God morgon världen! kan man bli rätt trött på. Poeten Göran Greider blir jag inte trött på. "Min far dog och klev in mig." En far som "varit en skitstövel" men också en far som packade Duetten på somrarna för att kränga på Kiviks marknad. Och barnen fick följa med: "Förstod han någonsin att det var hans absoluta närvaro som gav oss de där minnena? Icke-pedagogens pedagogiska triumf! Nu ser jag det: Hans utbrytningsförsök blev våra frigivningar." Göran Greiders Jakobsbrevet är en poesibok om livet. I livet finns både Leksand på väg tillbaka mot elitserien, Hässleholm och "hundra andra tynande landsortsstäder", Stockholm, krig och motstånd, vargar och många katter. Och en hel sida om pianostämmaren. Så klart klättrar en katt på tangenterna. En poesibok om livet är en politisk bok. Därför är den så angelägen. Jakobsbrevet väcker diktlängtan. Plockar i bokhyllan och tar fram Göran Palm. Sverige en vintersaga. Annorlunda i form men lik i tanke.

2. Anneli Jordahl skriver om mor

Klass – är du fin nog ? av kulturjournalist Anneli Jordahl blev sängfösare ett par kvällar och jag fick svårt att sova. Inte av obehag. Eller kanske var det obehag. Obehaget att veta att de som styr och ställer vet så lite om så många. Anneli Jordahl påminner i förordet om finansminister Ann Wibble som tyckte att alla svenskar skulle kunna ha minst en årsinkomst i besparingar. Skönare bok att somna till finns egentligen inte. Boken har mjuka klappvänliga pärmar i rött. Man kan nästan lägga huvudet på den så mjuk är den. Om klass och klassresa handlar boken. Vi får träffa David Lagercrantz som önskade att han likt Jordahl fått ta till sig litteraturen mer fysiskt. Jag får lära mig att en Sveriges främsta poeter heter Ragnar Algot Thoursie. (Det hade jag ingen aning om.) Han valde bort poesin och blev byråkrat i statens tjänst. Och vi får möta Annelis mamma Elsvig Svensson som blev mamma tidigt och med små ekonomiska medel klarade familjen. Jobbade i skolkök och i äldrevården. Jag läser och kan inte sova. Jag gråter och tänker på min egen mamma som fick sluta sjuksköterskeutbildningen eftersom hon blev med min storasyster. Jag skulle vilja prata med mor. Hon är borta. Anneli Jordahl tar fram också min mamma.

3. Robert Wyatt sjunger om och om igen

Lyssnar på det gränslösa radioprogrammet Klingan (Söndagar P2, kl 11.00). Högmässa med ny spännande musik. Får höra den brittiske rockfarbrodern Robert Wyatt. Cuckooland är 2003 års skiva. En skiva med jazzpopvärldssrockviskänsla. Wyatt var trummis i Soft Machine. Numera trummis, trumpetare, kornettist, keyboardist och gudabenådad sångare. Gör nu skivor i egen regi tillsammans med vänner. Foreign accents börjar med ett mummel som övergår i sång. Wyatts röster flyter ihop och jag känner att det är en ramsa. Japanska ser jag i cd-häftet som är ett konstverk bara det med anteckningar från Wyatts partitur. Två ord. Ko n nichiwa (hej) och arigato (tack) . Två orter. Nagasaki och Hiroshima. Två namn. Mordechai Vanunu och Mohammed Mossadegh. Den ene avslöjade israeliskt kärnvapen och fängslades. Den andre var premiärminister i Iran och störtades av britter och USA:are och hamnade i husarrest. Shahen kom i stället. Denna text om och om igen. Basen och trombonen om och om igen. Om och om igen lyssnar jag.

Sämst just nu:

1. Musik i Syd

Jag anar en trestegsraket. 1. De halta o lytta passar inte in i mönstret . Människor med funktionshinder sparkas ut från kammarkaféet. 2. Musiker passar inte heller in i mönstret. Bort med dom! 3. Musik i syd landar i sydväst.

P A Ydrefelt