Mänskliga tillstånd som berör

KONST. På galleri Octava i Kristianstad ställer just nu två kvinnliga konstnärer ut. De arbetar båda med grafik men utifrån olika förutsättningar.

Helene Bergenruds grafiska blad är alla oinramade och grafikpappren som plåten trycks på har alla samma storlek. Detta verkar för en sammansatthet och enhet bland hennes produktion i utställningsrummet.

Variationer av djupa, tunga linjer och ytliga, flyktiga, leder till ett dynamiskt linjespel. Kompositionen och formspråket är enkelt och tydligt. Samtidigt har bilderna karaktären av att vara spontana och lekfulla både i tillblivelse och innehåll då bilderna synliggör en iver inför skapandet och berättandet.

Allmänmänskliga tillstånd är huvudtema. På ett blad framställs en stillastående, något framåtböjd gestalt med änglavingar. Dessa är för stora och släpar i marken. Vingarna, som bland annat symboliserar frihet, får här en annan betydelse när de är i vägen, tynger ner och begränsar.

I ett annat verk står en gestalt på ett litet isflak och driver runt. Något formlöst, oidentifierbart kommer emot henne. Men gestalten tycks inte värja sig. Är hon orädd eller rentav stel av rädsla? Man kan se det smältande isflaket som en symbol för tid.

När allt kommer omkring är vi kanske alla värnlösa människor som driver runt i okända vatten och mycket krävs för att hitta den egna bärkraften. Helene Bergenruds bilder innehåller sentenser som går rakt in och berör.

Helene Bergenrud har också keramik med på utställningen. Små enkla hyllor för levande ljus är glaserade i olika färger med krackelerad yta. På en vägg återfinns 40 stycken som är placerade på tre rader och utgör en rytmisk helhet.

Gunilla Widholm-Carlsson ställer ut färgetsningar med naturen som tema. Människan lyser med sin frånvaro. Bilderna uttrycker återhållsamhet och ordning. Tydligt ser man att hon bär på en teknisk drivenhet. Med säkert öga och med säker hand återger hon motiv naturtroget både i färg och i form. Men tyvärr tenderar det att bli stelt och förutsägbart då hon blir alltför bunden vid det verklighetstrogna. Samtidigt lyckas hon i några av sina blommotiv med att fånga dess karaktärer och fysiska egenskaper så att de blir levande.

Bäst blir det när Gunilla visar en vilja att bryta ned och arbeta med att driva formerna hon ser i naturen mot det abstrakta. Här kan hon koncentrera sig på relationerna dem emellan och undersöka vad som händer i mellanrummen.

I de grafiska bladen Svart vatten och Till tystnaden kan man se en frihet gentemot det alltför naturtrogna och föreställande. En intensitet och spänning blir synbar.

Simon Berg

kultur@kristianstadsbladet.se