Nexø bara död som person

När vi en gång tar oss ur det amerikanska kulturmönster vi har anammat, också i allvarligt syftande bokutgivning, nämligen att (skenbart) nytt oavbrutet skall följas av nytt, kommer vi att ha ett gigantiskt restaurationsarbete framför oss. Man påminns om det varje sällsynt gång ett verk av en klassisk författare återutges.

Inte ens när första delen av Pelle Erobreren filmatiserades för något decennium sedan tog något svenskt förlag tillfället i akt att återkalla romanens skendöde upphovsman till livet.

Martin Andersen Nexø (1869-1954), som bara är död som person, lyser onekligen med sin frånvaro i den halvvärld av hjälpligt skrivkunniga som för närvarande lanseras som en sorts intellektuell och konstnärlig stöttrupp i ett politiskt tomrum.

Dansken Martin Andersen Nexø var en författare som var så betydelsefull och hade sådan resning att han fick ett kompani uppkallat efter sig i den internationella brigad av frivilliga som på 1930-talet illegalt begav sig till Spanien för att delta i kampen mot det fascistiska upproret där.

Nexø hade då i flera decennier varit talesman för en ny värld, den stora fattiga majoritetens värld, som gav honom så mycket stoff.

Någon har kallat Nexø en av de mycket stora elementära författarna. Han har skildrat hela skeenden av social och politisk utveckling i omfattande verk som är oundgängliga för förståelsen av det nära förflutna, men han har också skrivit några av den nordiska 1900-talslitteraturens vackraste och mest älskvärda memoarer.

Att novellens lilla format också låg väl till för Martin Andersen Nexø framgår av den i höst utgivna samlingen De tomma platsernas passagerare. Tyvärr har förlaget skurit breda remmar ur både Nexøs och den anonyme svenske översättarens hud. Det verkar som om man har letat upp en gammal översättning som ingen längre har upphovsrätten till, ett förkastligt om än billigt tillvägagångssätt.

Följden har blivit att Nexø, som mer än många andra förtjänar en renässans, presenteras i en onödigt ålderdomlig svensk språkdräkt som dessutom misspryds av de danismer som är alltför vanliga i svenska översättningar av dansk litteratur.

Det gör inte heller saken bättre att boken är slarvigt satt och uselt korrekturläst.

Inge Knutsson