Översvämningar och första kvinnan i fullmäktige

Föreningen Gamla Christianstad har utkommit med sin årsskrift för 2002. Efter tidigare omfångsrika jubileumsböcker utgör årets en mer ordinär årsbok utan speciellt tema. Inte desto mindre innehåller skriften en rad guldkorn och är utrustad med ett förträffligt register. Utrymmet här tillåter endast enstaka nedslag bland pärlorna:

Leif Mårtensson tar oss med på en blöt historievandring i översvämningarnas Kristianstad med ypperliga färgfotografier över senaste stora översvämningen. Om översvämningar skriver också Sture Jönsson i sin fängslande minneskrönika om Helgeå; från 20-talets vargavintrar och islekar till den förfärliga Härlövsoptippens tillkomst 1966.

Hans Holmberg ger en intressant inblick i Hjalmar Söderberg (som sågade Selma Lagerlöf i en recension i Kristianstadsbladet), Axel Wallengren och Emil Kléen och deras betydelse för 1890-talets kulturliv i Kristianstad i deras roll som medarbetare i Kristianstadsbladet (som då bestod av blott fyra sidor). Bertil Ejder å sin sida levandegör sin skoltid och de hyss han och klassen utsatte olika kristendomslärare för.

Åke Persson och Bo Åkesson redogör för Näsbys gamla affärsgata, Nygårdsvägen, som en gång kantades av 20-talet blomstrande affärer. Evelyn Thomasson ger en personlig bild av Kristianstadskonstnären Emilia Lönblads kosmopolitiska liv. Kristian Ahlström skriver inspirerande om den färgstarke läkaren Fredrik Koch.

Disa Lundgren behärskar till fullo den svåra konsten att skriva intressant enkelt. Hennes 27-sidiga levnadsteckning över Kristianstads egen Moder Teresa, Anna Lundquist (AL) - en av stadens stora personligheter under 1900-talet - är min favorit. Hon föddes (som 13:e barnet av 14), levde, och dog i samma fastighet i Kristianstad. Sitt 84-åriga liv vigde hon åt behövande i en tid då hjälpbehovet var enormt och samhällets insatser obefintliga.

Som ensam kvinna bland idel män valdes hon in i ett antal styrelser som arbetade för de sämre lottade. Hon låg bakom ”fattigbarnens paradis”, som skollovskolonien i Åhus kallades, och var i decennier förgrundsgestalt när det gällde skolans utveckling i staden. Och när hon tog plats i Kristianstads fullmäktige 1911 blev hon med all sannolikhet den första kvinnliga fullmäktigeledamoten i Sverige.

Idag är hon bedrövligt bortglömd av staden. ”Inte ens den minsta gatstump har fått namn efter henne”, påpekar Lundgren, vars skildring av den godhjärtade AL är fascinerande lokalhistoria när den är som bäst, grundad på imponerande och säkert tidsödande källforskning.

Jag har tidigare vid ett tillfälle skrivit ”att det borde vara straffbart för varje historiskt intresserad individ mellan 10 och 100 år att undlåta sig en prenumeration på denna förenings årsböcker”.

Årets upplaga har stärkt mig i den uppfattningen.

Kenth Olsson