Riefenstahl väcker motstridiga känslor
Vad hon än företar sig väcker Leni Riefenstahl alltjämt het debatt i Tyskland. När förlaget Taschen inför julhanden gav ut fotoboken Fünf leben om Riefenstahl uttryckte Der Spiegel sin avsmak inför tanken på att den skulle hamna under julgranen, mitt i godhetens högtid. Men trots nya böcker, filmer utställningar och utspel på senare år är Riefenstahl fortfarande en undflyende gestalt och ett mysterium.
Nog är det ett brännbart stoff Jodie Foster ger sig i kast med då hon nu planerar att göra film om Leni Riefenstahl liv. Först var tanken att objektet själv skulle delta i arbetet, men då hon krävde final cut backade Foster. Riefenstahl är nämligen inte känd för att kompromissa, det lyckades varken Joseph Goebbels eller Adolf Hitler få henne till. När Jesse Owens blev kung av Berlin OS 1936 och därmed naturlig centralgestalt i Riefenstahls film Olympia ville Goebbels klippa bort honom, men regissören själv vägrade. Och frågan är vad Jodie Foster kommer att bygga historien utifrån, för Riefenstahls moraliska skuld och hållning har aldrig riktigt fastslagits. Hennes biografi från 1987 gav inga klara svar, ej heller Five lives som skildrar hennes liv som dansare, skådespelare, regissör, fotograf och dykare.
efter en karriär som dansare blev Leni Riefenstahl regissören Arnold Fancks fixstjärna i den underliga filmgenren bergsfilm. Den sportiga Riefenstahl klättrade i berg, åkte skidor och hade till uppgift att se hurtfrisk ut. Filmerna hyllade en stark kropp, uteliv och ett sunt leverne.
Sannerligen en estetik som Leni Riefenstahl har kommit att odla under hela sitt långa yrkesverksamma liv. 1932 debuterade hon som regissör med filmen Das Blaue Licht, som spelades in i Dolomiterna och bar drag av Fancks bergsfilmer. I den vevan inbjöds hon till Hollywood av Josef von Sternberg (Den blå ängeln), men tackade nej.
även hitler hade fattat tycke för Riefenstahl och hon erbjöds att göra den stora propagandafilmen Viljans triumf i samband med nazisternas partidagar i Nürnberg 1934. Den berömda inledningen med Hitler som anländer i flygplan och landar likt en Messias var iscensatt och inte dokumentär, men som politisk propaganda torde den vara svårslagen.
Riefenstahls bildspråk älskade det fysiska uttrycket och vad kunde väl passa henne bättre än att i masscener använda hela folkhopen som en rörelse, en kropp och utan komplex, individrelaterad psykologi.
När OS i Berlin 1936 nalkades tillfrågades återigen Riefenstahl och efter viss skepsis tackade hon ja. Mängden av kameror, nya vinklar som kunde följa hela rörelsen i idrotten var inget annat än banbrytande. Efter två år i klipprummet fick den i två långfilmer uppdelade Olympia premiär på Hitlers födelsedag 20 april 1938. Filmen gick sedan på segertåg genom världen och vann otaliga filmpriser, visades också i USA där Walt Disney var värld då Riefenstahl gästade med sin film.
men faktum är att Leni Riefenstahl sedan inte var särskilt aktiv under resten av kriget. De som automatiskt vill göra henne till slavisk propagandafilmare åt Hitler har svårt med bevisföringen. Hon höll under större delen av kriget på med den misslyckade långfilmen Tiefland, som skulle få premiär först 1954. Vissa anser att projektet var ett sätt att hålla nazistregimen på armlängds avstånd. Efter kriget klassades hon offentligt som nazistsympatisör, men anklagades aldrig för krigsförbrytelser. Och hennes beundrarskara fick ständigt kontroversiella nytillskott. På 50-talet ville såväl Jean Cocteau, Brigitte Bardot som Vittorio de Sica arbeta med henne.
på sextiotalet gjorde Riefenstahl sin första resa till Nubastammen i Sudan. Det resulterade senare i två fotoböcker som väckte stor internationell uppmärksamhet. Alla kunde konstatera att Riefenstahls estetik var intakt, samma dyrkan av de resliga nubiernas fysiska skönhet. Vilket på sitt sätt talar till hennes försvar, för hennes skönhetsideal och bildspråk var knappast något som Hitler pådyvlade henne utan snarare hennes eget.
Att dyrkan av den avindividualiserade människan är förhärskande inom mycket mode, design och musikvideor i dag är knappast en kontroversiell tes. Men när en grupp som Rammstein kopierar hennes tidiga verk eller en musiker som David Bowie ber (utan framgång) om att få samarbeta med henne, då dammas problematiken åter av.
många anser att det är god konst. I så fall, när avpolitiseras god konst?
Leni Riefenstahl är fortfarande oförskämt pigg. Vid 71 års ålder tog hon dykarcertifikat och har sedan dess gjort åtskilliga undervattensfilmer. I fjol åkte hon åter till sina gamla Nubavänner, orsakade politisk strid och var med i en helikopterkrasch. Men inget stoppar den gamla järngumman. Och ännu har hon garanterat inte orsakat sin sista kulturstrid.
JOHAN MALMBERG/PM
