Spontan och social chef tar över på medicinen

Efter en månad i Kristianstad trivs han så bra att han vill bryta sin tidigare trend.

Efter avslutad läkarutbildning i Lund flyttade han 1978 till Karlstad för att göra sin allmäntjänstgöring och specialistutbildning. Där inriktade han sig på mag- och tarmsjukdomar. Mellan åren 1988 och 1990 var han tillbaka i Lund för att disputera, och när det var gjort bar det av till Karlstad igen. I tre år var han överläkare på mag- tarmsektionen där. Sedan kunde han inte hålla sig ifrån Skåne längre. 1993 blev han chef för medicinkliniken i Trelleborg och flyttade tillbaka till hemtrakterna.

För gott, säger han med ett leende.

När sjukhuset i Trelleborg bildade parsjukhus med det i Malmö var han chef för den gemensamma medicinkliniken, och när de två sjukhusen efter tre år separerade flyttade han tillbaka till Trelleborg som medicinsk rådgivare, chefsöverläkare. Där hinner historien ikapp oss och vi är framme vid dagens datum på Centralsjukhuset i Kristianstad.

Det blev ingen flytt för familjen Wahlström-Persson den här gången. Huset vid havet i lilla Höllviken är familjens hem. Jesper Persson delar sin tid mellan hemmet och övernattningslägenheten i stan.

Det går ju inte att pendla jämt. Å andra sidan hinner jag läsa mycket de gånger jag pendlar.

Jesper Persson är född och uppväxt i Lund. Fadern var professor i juridik vid Lunds universitet, och modern bibliotekarie. Själv började han läsa filosofi och litteraturhistoria efter studenten, så läkare har inte alltid varit målet. Det var på sitt tredje år av filosofistudier som han började känna suget efter att göra något mer handfast.

Det blev så världsfrånvänt, säger han. Så han sökte och kom in på läkarutbildningen. Om höll på att hoppa av!

Den första terminen satte dom en trälåda med ben i knät på en för att man skulle lära sig alla de latinska termerna. Plus detaljer - det blir tre-fyra tusen latinska ord att memorera!

Han minns med fasa sin första tid som läkarstuderande och är tacksam att hans äldsta son, Viktor, inte utsätts för samma sak när han nu studerar medicin i Lund.

Sonens yrkesval är inget Jesper Persson försökt att påverka.

Inte medvetet i varje fall. Men jag uppmuntrar honom. Jag har aldrig ångrat att jag blev läkare.

För Jesper Persson är det mest stimulerande med läkaryrket de många möjligheterna att utveckla sig och arbeta inom olika områden. För sin egen del tror han att det är just den stora variationen i arbetsuppgifter som gjort att han fortfarande trivs med sitt jobb.

Många inom sjukvården går i väggen. Vi måste försöka skapa en arbetsmiljö där folk blir stimulerade och trivs. Jag försöker få alla mina kolleger att hitta en balans mellan fritid, arbete och yrkesutveckling. Det är det enda sättet att slippa fenomenet utbrändhet.

Som person är Jesper Persson social och öppen. Hans otålighet leder honom till att vara spontan, ibland på gränsen till ogenomtänkt. Men framför allt är han oerhört positiv.

Till det mesta! säger han själv. Och han pratar i mycket positiva ordalag om framtiden för Kristianstads sjukhus. Visst finns det en oro över finansieringen, men den viftar han bort och pratar om de mål han satt upp.

Att få ihop medicinkliniken som en helhet, där man jobbar mot gemensamma mål och där vi lockar till oss mer personal och patienterna känner att de får bra vård.

Eva Emmelin