Stadsplaneringens huvudfåror

"Nya stadsbyggnadsidéer – forskning och utveckling" är inget litet område. Tvärtom är det både komplext och svåröverblickbart, vilket är själva skälet till skriftens tillkomst: även proffs - till exempel svenska yrkesverksamma arkitekter och stadsplanerare - behöver hjälp att reda ut begreppen emellanåt.

Men Inger Bergströms och Magdalena Forshamns guidning genom trenderna tål att läsas också av oss - allmänheten - som där vi bor och dit vi reser i dag börjar se de byggda resultaten av stadsbyggnadsideal som för närvarande inspirerar hela västvärlden.

Tre huvudfåror finns: den hållbara staden, den mångkulturella staden och den eviga staden.

De existerar både enskilt och som korsningar mellan varandra.

Den hållbara staden, var från början en biologisk fråga och det ekologiskt hållbara samhället. I dag handlar planeringen lika mycket om social hållbarhet. Att städer ska vara ekologiskt och socialt hållbara råder det full enighet om. Konflikterna gäller hur målen ska uppnås. Vanligen förespråkas en förtätning av staden, där hålen täpps till genom att till exempel gamla industriområden tas i bruk och med hjälp av kompletterande bebyggelse byggs ihop med resten av staden.

Den mångkulturella staden rymmer dels drömmen om fredlig samexistens mellan samhällets, och framförallt storstadens, kulturellt alltmer skilda grupper, dels drömmen om allas rätt och frihet att bo precis som de själva vill. Genom att återerövra bortglömda mellanrum och platser, till exempel hustak och trång "slattmark" som tidigare ansetts omöjlig att bebygga, kan bostadstyperna i städerna varieras och staden därmed bli tillgänglig för flera - olika - grupper. En knäckfråga är att offentliga miljöer försvinner i samma takt som dessa utrymmen tas i bruk. Var ska det offentliga livet i så fall ta vägen?

Den eviga staden, avslutningsvis, sammanfattar tanken om staden som en process, stadd i ständigt pågående förändring. Anhängarna förespråkar ofta blandstaden, där boende, verksamheter och service blandas i alla kvarter. Alla ska kunna promenera till affären, ha nära till jobbet...

Alla tre fårorna kan ses som alternativ till så kallad "sprawl", eller stadsutglesning. Planerarnas problem är att göra alternativen konkurrenskraftiga. Forskning visar att de flesta, inte minst i Sverige, vill bo på behörigt avstånd till sina grannar – och helst i eget hus.

Lena From (TT Spektra)