Beck i birollen i nya filmen
Men det är tveksam om skådespelaren återkommer som den hjärtlige men svårmodige polisen.
Sedan 1997 har Peter Haber varit synonym med Martin Beck för den svenska tv- och biopubliken. I bioaktuella "I stormens öga" har han tagit ett kliv åt sidan och spelar snarast en biroll. I centrum står Mikael Persbrandts karaktär som jagas av Säpo, misstänkt för mordet på en kvinna som är med i en terrormisstänkt miljörättsorganisation.
En förutsättning för att det blivit så många filmer är att Peter Haber jobbat med annan film, tv och teater under tiden. I våras sågs han i en väsensskild roll i filmen "Män som hatar kvinnor".
– Det gör att det inte känns urkramat och tråkigt att återvända. Det är fantastiskt att ha författare som är samhälleligt uppdaterade och som lyckas ge rollfigurerna ett emotionellt djup. Det finns både ett yttre och ett inre drama, säger han.
"I stormens öga"och "Levande begravd", den 26:e Beckfilmen med premiär i vår, hade ihop en budget på 50 miljoner kronor. En ansenlig summa för en svensk produktion. Trots att han tiger om summan, medger Peter Haber att lönen hade betydelse för hans medverkan.
– Naturligtvis. Jag måste precis som alla människor betala mitt uppehälle så när det gäller de här kommersiella produkterna är det klart att man ska ha bra betalt. Men jag skulle aldrig hamna i läget så att jag skulle tacka ja till något enbart av ekonomiska skäl, om jag inte befann mig i extrem nöd.
– Men man ligger ganska långt från Bruce Willis och de grabbarna. Jag tycker ofta att jag känner mig underbetald. Man vill väl ha mer, säger han med ett plirigt leende.
Dock är Peter Haberskeptisk till att göra fler Beckfilmer och hans prestationsångest har blivit värre med åren.
– Jag tvekar jämt. Varje gång du får ett rollerbjudande så är du jätteglad och lycklig i fem minuter. Sedan kommer ångesten att det här kommer jag aldrig att klara, orka, eller ha lust med. Det är väldigt blottande att stå framför den där luftvärnskanonen och veta att ditt öra är åtta kvadratmeter stort på bioduken.
– Just nu tror jag inte jag har någon mer film i mig. Men jag vet faktiskt inte.
Peter Haber berättarhur poliser på gatan ibland nickar och hälsar igenkännande, som om de hälsade på en överordnad, innan de inser sitt misstag. Men enligt egen utsago skulle han inte passa för polisämbetet. Han är mer lik den explosiva Gunvald till lynnet.
– Jag hade varit en fullständigt urusel dålig polis som snabbt skulle bli suspenderad. Jag skulle bli så jäkla förbannad på det där buset och vrålat; "Vad i hela helvetet håller du på med?" Då är man inte lämpad. Förhoppningsvis passar jag bättre att spela polis.
