Cheiron – en era är över
På Grammisgalan stod de där. En handfull killar runt 30, med välskurna kostymer och okända ansikten som tog emot pris för sina enastående insatser för den svenska musiken i världen. Trots att de nog aldrig tvingats skriva en autograf eller blivit utstirrade på en busshållplats.
Några svenska sjuttiotalister och före detta hårdrockare tröttnade på att spela White lion-covers och började skriva enkla poplåtar till unga stjärnskott från den amerikanska landsbygden. Britney Spears från Louisiana blev en superstjärna och vart Backstreet Boys än rör sig förföljs de att skrikande flickor. Allt medan svenskarna bakom musiken håller låg profil och tjänar miljoner.
cheiron productions bildades 1993 av klubbägaren Tom Talomaa och discjockeyn Denniz Pop. Innan dess hade de gjort dansversion av topplistelåtar och producerat dansartister som Dr Alban, DaYeene och Kayo. Med Cheiron ville de göra musik som blandade influenser från många olika musikaliska genrer.
Max Martin sjöng i hårdrocksbandet It´s alive som fick ett kontrakt med Cheiron. Skivan sålde dåligt men Denniz Pop föreslog att de två skulle producera balladen Wish you were here med Rednex. Det var Cheironstudions första kontakt med skivbolaget Zomba (Britney Spears, ‘N Sync med flera).
–Låten blev en oerhörd framgång, berättar Zombas vd Magnus Bohman. Sen presenterade vi fem killar från Florida, och Cheironstudion var intresserade av att jobba med dem.
Killarna hette AJ, Nick, Brian, Howie och Kevin och kallade sig för Backstreet Boys. När de kom till Sverige första gången 1995 var de helt okända. Tre år senare kom de tillbaka som ett av världens största band.
sedan dess har framgångskurvan gått konstant uppåt. Cheiron har värvat nio nya producenter och låtskrivare och arbetat med svenska artister som E-type, Robyn, Jessica Folcker och Lucy Street, och internationella storheter som Britney Spears, Celine Dion, ‘N Sync och Five.
I augusti 1998 avled Denniz Pop i cancer och Cheiron-kollektivet fick sig en hård törn. Två år senare tillkännagav Tom Talomaa och Max Martin att Cheiron-studion skulle upphöra vid nyår. ”Vi känner att hypen kring Cheiron blivit större än studion. Denniz gjorde all den fantastiska framgången möjlig och vi vill att Cheiron ska bli ihågkommen som den är idag”, skrev de i ett meddelande, lika medie-skygga som alltid. När popstjärnor måste visa upp sig och ge intervjuer för att sälja skivor har låtskrivare och producenter råd att hålla sig i bakgrunden. Och Cheiron-kollektivets medlemmar ger i princip aldrig intervjuer.
förändringarna blir egentligen inte särskilt dramatiska. Max Martin, Alexandra och Rami kommer att fortsätta skriva och producera musik på ny adress, Cosmos studios på Södermalm i Stockholm. Och Per Magnusson, David Kreuger, Jörgen Elofsson (som tidigare tillsammans skrivit och producerat för Britney Spears och Boyzone) drar igång bolaget A Side Productions i samma ögonblick som Cheiron läggs ner.
–Det finns ingen avundsjuka mellan oss, säger Per Magnusson till Aftonbladet. Vi kommer att jobba med olika projekt över bolagsgränserna.
Inte heller Magnus Bohman på Zomba records är orolig.
–Jag är övertygad om att de kommer att jobba med ett flertal av våra artister i framtiden.
cheirons framgångar har lett till ett stort sug efter svenska låtskrivare och producenter. ‘N Sync och Westlife har tagit hjälp av svenska Epicentre, låtskrivarteamet Murlyn gör musik åt Ronan Keating och Boyz II Men, och åttiotalsidolen Paul Reins Eclectic skriver låtar åt Christina Aguilera och Jessica Simpson.
Det pratas om ”det svenska soundet”, ett omisskännligt öra för bra melodier, men också enkel, rak musik där produktionen är halva låten. Ett klassiskt sond, där refrängen fastnar i huvudet som tuggummi under militärkängor.
Producenten är musikindustrins nya makthavare. Det blir svårare och svårare för artister som inte backas av en producent att få ett skivkontrakt. Artisterna är som tomma pappersark som ska fyllas, paketeras och säljas.
–Jag vill vara del av varje ton, varje stund i studion. Producenten ska bestämma hur det ska låta - allt, sa Max Martin i en sällsynt intervju till Los Angeles Times.
Tidigare fick producenterna tre procent av intäkterna, nu är de mest eftersökta uppe i det dubbla. Och på skivbolagen får man anpassa sig efter de nya normsättarna.
–De får mer och mer makt i förhandlingssituationer, säger Magnus Bohman. Men det de har åstadkommit för oss sedan mitten på 90-talet är ju en som en saga. Utan Cheiron hade det aldrig gått.
KARIN SVENSSON/PM
