Daniel Adams-Ray återvänder på svenska

2004 slog han igenom som ena halvan av hiphopduon Snook. 2010 kom solodebuten – och därefter har Daniel Adams-Ray gett ut musik på både svenska och engelska. Nu är han tillbaka med låten "Förlorad halleluja" som släpps den 3 januari, och är titelspåret till ett kommande album.

– Det känns naturligt att skriva på svenska igen, säger Daniel Adams-Ray och fortsätter:

– Samtidigt är det också det svåraste som finns, man blir genomskådad på ett sätt som man inte blir när man skriver på engelska.

Albumet "Förlorad halleluja" släpps senare i vår, och kom till under tre turbulenta år i artistens liv. Trots titeln har plattan inte några religiösa kopplingar, utan handlar snarare om att se livet ur ett annat perspektiv.

– 2018 och 2019 var kanske de jobbigaste åren i mitt liv. Nära unga vänner gick bort samtidigt som jag blev förälder – inom loppet av några månader. Det var en väldigt omvälvande period, säger han och tillägger:

– Det kommer inget positivt av att förlora nära vänner, men saker och ting sätts i ett nytt ljus.

Både döden och föräldraskapet har på olika sätt påverkat albumet. I synnerhet papparollen har tvingat artisten att ta itu med sina sämre sidor, men den "obligatoriska barnlåten" uteblir trots att Daniel Adams-Rays låttexter präglas starkt av hans eget liv.

– Jag vill nog påstå att jag är jättepersonlig i mina texter och skriver om sådant jag upplever, ser och hör. Men jag baserar inte mina låtar på att vara full och olyckligt kär på något torg, även om det såklart har hänt mig också. För mig handlar det om blickfång, att försöka lyfta blicken och fånga samtiden och egot på en och samma gång.

Senast fansen hörde Daniel Adams-Ray var i fjol under aliaset Human. Behovet av att återuppfinna sig själv som artist har alltid funnits där, och fungerar som en drivkraft. Förnyelse i kombination med ett ständigt reducerande är viktiga element i Daniel Adams-Rays skapandeprocess.

– Jag vet fortfarande inte exakt hur jag skriver musik. Jag skriver ner ord, uttryck och rader som jag gillar i telefonen. Ofta försöker jag trycka in långa fraser och göra en låt av dem. Men det är bara bra i teorin, i slutändan är det vad som känns okej när man improviserar och mumlar lite över en basgång och ett par ackord som får vara kvar.

Metoden tycks onekligen vara lyckosam. Nyligen stod det klart att Daniel Adams-Rays låt "Gubben i lådan" från 2010 är decenniets mest spelade svenska låt på Spotify. Men framgången har ett pris, i form av prestationsångest.

– Jag har alltid tvivlat jättemycket på mig själv och tänkt vem fan kommer att vilja lyssna på det här? Men det pendlar. Jag kan absolut ha stunder där jag känner att musiken jag gör är fantastisk, att jag är jättestolt över det här. Sedan veckan därpå tänker jag att jag är värdelös.

För Daniel Adams-Ray var 2010-talet ett förändringarnas decennium, privat som yrkesmässigt. Musikbranschens klimat har hårdnat menar artisten och drar paralleller till den svenska gangsterrappens frammarsch som han hoppas kommer att minska segregationen.

I dagsläget är situationen "extremt polariserad" menar Daniel Adams-Ray och pekar på problematiken med större klyftor mellan rappare och lyssnarskaran som inte tillhör den tänkta målgruppen.

– Det är en hård ton från alla håll och kanter, men oavsett om man gillar eller inte gillar en konstyttring tycker jag att man ska respektera varandra som människor. Jag hoppas att gangsterrappen medför en förståelse hos alla oss som inte lever i "utsatta områden", att det blir ett fönster till det och inte bara skapar ytterligare segregation, säger han och tillägger:

– Det mest magiska med musik är att det kan fungera som ett slags lim mellan folk som inte har ett skit gemensamt.