Demian går sin egen väg

Tidigare i höst släpptes Demians nya platta, Sjung hej allihopa, på en egen etikett. Att han valde att ta egen kontroll över skivprojektet skedde som en följd av ett möte med ett skivbolag som ville tysta den frispråkige sångaren.

–  Jag spelade upp en demo för ett av de stora skivbolagen. De fick höra Konungens skål, som handlar om hur jag och kungen sitter och krökar i Grekland, han blir full, raggar brudar och säger att han vill skilja sig från sin trista fru. Då sa de, ”det här kan vi inte ge ut, folk gillar ju kungen, du måste stryka de där raderna”.

Villkoren var otänkbara för Demian.

–  Säger man nåt sånt har man inte fattat grejen. Tricket med mig är att jag sjunger det som ingen annan sjunger. Tycker man det jag skriver är för kontroversiellt, då hamnar man ju fullständigt idiotiskt till.

Vid sidan av nämnda sång, som i botten avhandlar monarkin och förklarar den som något förnedrande för alla parter, så är Demian även i övriga texter mer upptagen med att skildra sin samtid än han varit tidigare. De som får smaka av sleven är också klädjätten H&M, nyliberalismen och ”kändiseriet”.

Det hela sker i form av berättelser, med det typiskt mustiga språket och en del tillspetsningar. Men ibland överträffar verkligheten dikten. Som med sången Hipp krog, som skrevs med innestället Spy Bar i åtanke och handlar om en komiker som startar ett slagsmål.

–  Då var det ju kul när Peter Wahlbeck fick spö av Micke Persbrandt. Min kapellmästare tyckte vi skulle ge ut Hipp krog som singel och ha löpsedeln som omslag, säger Demian.

Han är klar med att det i tider som dessa finns gott om bensin för låtskrivandet.

–  Hela det politiska klimatet är ju en inspiration till aggressiv kritik. Ilska är ju en bra drivkraft, det är därför jag brukar läsa DN:s ledarsida. Det har gått tolv år sedan Lars Demian debuterade med albumet Pank. Efter ytterligare fem stycken är han fortfarande inte rik, men åtnjuter väl en roll som landets främsta artist i sitt slag. I mångt och mycket beroende på att han är ensam, kanske.

–  Det är ju därför jag har en så trogen publik. Hade det funnits fem snubbar till som gjorde det jag gör, så hade jag inte kunnat lägga ned i fem år. Hade hur många som helst hållit på med det, så hade jag kanske fått börja köra taxi istället. Och visst känns han lätt igen på nya skivan. Det är den arketypiska blandningen av tango, vals, folkmusik, visa och lite till.

–  Det är den mesta Lars Demian-plattan jag gjort. Fan, jag är mig själv och det kanske jag ska vara glad för, även om man ofta vill vara mer än man är. Jag gör det jag gör.

Och vill man tysta honom, så har man inget för det... (TT Spektra)

Johan B Hansson

noje@kristianstadsbladet.se