Drakäventyr med härlig skurkbebis

Coola krigarprinsessor, en gullig drake och en skurkbebis som stjäl showen. Actionfyllda "Raya och den sista draken" träffar nästan helt rätt.

Recension • Publicerad 5 mars 2021

Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.

Den unga Raya ser upp till sin far Benja, som drömmer om att ena det splittrade riket Kumandra.Foto: Disney

Ni vet de där sekunderna då Annas hjärta har blivit fruset och Elsas äkta kärlekshandling inte har hunnit kicka in ännu? Allt är förlorat. Sedan löser det sig, förstås, det är ju ändå Disney. Men ändå. Den där mikrostunden av kompakt mörker, den sätter sig i "Frost".

I Disneys nya storsatsning "Raya och den sista draken" finns också ett sådant ögonblick – som dessutom håller i sig så pass länge att man hinner tänka "oj, det här är det hårdaste Disney någonsin gjort". Men sedan löser det sig, förstås.

Annons

Handlingen utspelas i det stora, drakformade före detta riket Kumandra i sydöstra Asien. Människorna har i vanlig ordning sabbat allt, riket är splittrat, misstron mellan folken ökar och alla fina, snälla drakar är borta. Prinsessan Raya från kungariket Hjärta kämpar för att rädda världen undan en våldsam viruspandemi (ja, tajmningen är intressant) i inledningen av filmen. Hon ägnar sig åt att söka igenom övriga riken (Svans, Tand och så vidare) efter den sista, legendariska draken Sisu.

”Filmen jobbar hårt – verkligen in i det sista – på att motbevisa sin egen tes men i slutändan är det just tillit som krävs. Lite som en äkta kärlekshandling alltså.”

Miranda Sigander

Parallellen till "Frost" känns möjligen avlägsen då den här filmen till det yttre snarare påminner om "Mulan". Men det finns ett släktskap, inte minst eftersom dramat till stora delar handlar om två prinsessor och att våga känna tillit till sin nästa. Som ett mantra genom de actionfyllda strapatserna upprepas att det som egentligen behövs för att slippa viruset är att våga lita på varandra. Filmen jobbar hårt – verkligen in i det sista – på att motbevisa sin egen tes men i slutändan är det just tillit som krävs. Lite som en äkta kärlekshandling alltså.

Det är väl också närmast revolutionerande att det är kvinnor i de flesta stora roller, till och med i de mindre sympatiska. Animationen är, som sig bör, mycket tjusig och filmen är full av vackra sekvenser, fluffig drakpäls och skojiga biroller. En oemotståndlig skurkbebis (!) piggar upp och hjälper till att baxa upp betyget till en fyra.

För trots allt är "Raya och den sista draken" ingen riktig fullträff. Historien engagerar inte en vuxen publik tillräckligt mycket och den lider av att den berättas genom inte bara en utan två (eller är det tre?) prologer. Men för unga tittare bjuds det onekligen på ett visuellt storslaget äventyr.

Film