En halv promille i jakten på lyckan

Ändå känns ramverket inte direkt djuplodande: Fyra vänner, fyra lärare – alla män i medelåldern – samlas till en födelsedagsmiddag. Den ene, Martin (Mads Mikkelsen), försöker, helt utan framgång, övertyga alla om att allt är som det ska. Vardagslivet flyter på.

De andras livskriser verkar inte lika uppenbara.

Till en början.

Det är en trasig tillställning som komponeras, men innan kvällen är över hittar männen en sorts samlad framtidstro. För psykologiläraren har läst om en norsk psykiater som hävdar att människan är född med en brist på 0,5 promille alkohol i blodet. Därför går hon omkring olycklig.

Så, nystart? Vi kan väl säga att Martin visar vägen, att de andra glatt följer i spåren och att den där promillehalvan gör att alla ser livet lite mer från den ljusa sidan. Vardagsbekymren tynger inte längre lika mycket. Eleverna börjar lyssna, kanske går det också att lappa ihop trasiga hemförhållanden?

Kanske, så länge inget går överstyr. Vilket det så klart gör, i tron att en stadigt ökad promillehalt gör den vilda jakten på lyckan så mycket enklare.

Många skratt. Men, kan vi verkligen tro på att ingen synar bluffen? Fyra gubbar som i så många år haft läroplanen som riktmärke blir plötsligt inspirerande, entusiasmerande. Unga i sinnet. Fritänkande. Bara genom att, med Churchill och Hemingway som förebilder, sjunga alkoholens lov?

Kanske inte, men det har å andra sidan ingen avgörande betydelse. För Thomas Vinterberg sätter en tung, allvarsam grundton. Det handlar egentligen mindre om en runda till och mer om den moderna människans borttappade kompass. Våra tillkortakommanden, och den där ensamheten som ingen pratar om.

Så, ja. Du kommer att skratta. Men du kommer också, antar jag, att gråta. För det är, till att börja med, extremt välspelat. Mads Mikkelsen gör – verkligen – en av sina starkaste roller. Han är också väl ackompanjerad av kollegiet – Lars Ranthe, Magnus Millang och (framförallt) Thomas Bo Larsen. Men till slut, och som alltid: Kraften sitter i berättelsen och den här griper tag. Den spelar på hela känsloregistret, den ställer frågor.

Nominerad till Oscar – och Golden Globe – för bästa internationella film. Fyra vinstchanser på helgens brittiska gala, Bafta.

Thomas Vinterbergs bästa? Tuff konkurrens ... ”Festen”, ”Jakten” ... Årets hittills bästa på bio? Tveklöst.