En man kort

För den som följt Mustasch de senaste åren är trenden tydlig. Sedan de släppte Latest version of the truth i maj förra året har det gått snabbt. Publiken har vuxit för varje spelning, Mustasch har klättrar allt högre upp på affischerna, och de har rentav nått en nivå där de börjat bli kallade för folkliga.

– Vi är folkliga som en lössnus under överläppen, instämmer Ralf Gyllenhammar på bred göteborgska.

– Men det har ju varit lite av vårt mål också. Att nå längre än att bara tilltala den rena hårdrockspubliken.

Och under tiden har en del hårdrockspuritaner börjat muttra om att det var bättre förr.

– Vi har fått en del sånt, surt muttrande bakom ryggen. Att man skulle hört oss på de första plattorna, att det var då vi var bra. Men så verkar det ju alltid bli när man börjar nå ut till den breda publiken.

På senare år har Ralf haft fullt på med olika tv-uppdrag vid sidan av musiken. "Man måste se om sitt hus", som han själv sa om sitt växande intresse för det rörliga bildmediet för ett år sedan. I dag är situationen annorlunda.

– Nu vill jag inte göra tv längre, säger Ralf kort, innan han tar sats och fortsätter.

– För bara två år sedan behövde vi andra jobb vid sidan. Nu klarar vi oss på musiken. Det är inga stora summor. Det handlar om en hyfsad månadslön. Men om man gått från att inte ha något, till en vanlig månadslön, då är det hur bra som helst.

Och nu, när bandet bedömt att tiden är mogen att hårdsatsa även utomlands och bokat in en lång lista datum i bland annat Tyskland och USA i höst, så står de plötsligt utan gitarrist.

– Det kom på sista tiden. Hannes orkar inte med att turnera så mycket som vi gör. Gör man inte det så är det lika bra att stanna hemma.

Och Ralf vet vad han saknar mest efter Hannes avhopp.

– Jag saknar tryggheten. Han stod ju där och vevade fram riffen. Det är det som är det jobbiga, att det känns som att det hänger lite i luften just nu.

Nu letar Mustasch med ljus och lykta efter en ersättare, medan deras gamla gitarrtekniker hoppat in på kompgitarr.

– Vi vill lösa det här så fort det bara går. Det viktigaste är att det är någon vi känner, som vi funkar bra med. För bra gitarrister finns det hur många som helst. Men vad gör man om man upptäcker att vi inte trivs ihop efter ett halvår? Vi vill inte ha en ny gitarrist på varje ny skiva. Då tar vi hellre någon som är lite sämre, men som vi gillar.

Och Ralf har ett önskemål.

– Jag har haft lite väl mycket på axlarna. Att både sjunga, spela solon och skriva låtarna. Och vara frontman. Jag har fått lite kritik för det där, att det skulle vara Ralf Gyllenhammar med kompband. Så det hade varit skönt med lite avlastning.

Om det är något Ralf vill lägga på hyllan, så är det sologitarren.

– Jag är trött på att lira solon. Jag är inte ens särskilt bra på det, jag filar mest bara runt på pentaskalan.

Hur det än går med gitarristletandet, så försäkrar Ralf att Mustasch kommer att fortsätta.

– Det är lika bra att bara köra på, så får vi se hur det går. Men det är det som är det roliga med det här, att det står skrivet i stjärnorna.

Och på affischerna står det skrivet att Mustasch är hårdrocksheadliner på både Sommarrock i Svedala i kväll och på Trelleborg Music Festival 26 juli. Att denna dubbelbokning skapat missämja mellan rockföreningarna har Ralf hört talas om.

– Ja, vad ska man göra? Vi åker bara dit bokarna pekar. Det är ju lite bra för egot när folk bråkar om en. Fast det är tråkigt också. Jag avskyr bråk. Det är mycket roligare om alla bara kan vara vänner.