Annons

En stad som aldrig vaknar

Det finns en låt, som jag inte kan få ur huvudet efter Trelleborg music festival. Som på ett besvärande sätt bitit sig fast. Som blivit ett slags dyster signaturmelodi för hela helgen. Det är när Nisse Hellberg spelar En stad som aldrig vaknar.
Nöje • Publicerad 27 juli 2008
Emil Sandgren
Emil SandgrenFoto: 

För Trelleborgarna vaknade aldrig. Palmrock satsade allt och rullade ut röda mattan. Sen var det upp till publiken att gå dit med egna ben. Men publiken nappade inte. Trots löningshelg. Trots underbart högsommarväder. Trots ett späckat konsertschema, med allt från lokala hjältar och tributeband till svenska toppnamn. Och, eftersom arrangörernas hjärtan klappar extra hårt för 70-talet, en styck glamlegend som kronan på verket.

Man kan så klart spekulera sig blå kring frågan vad det var som brast. Varför inte Trelleborgarna nappade på betet och gjorde festivalen till sin egen. Kanske borde även tivolit ha legat innanför avspärrningarna, så att barnfamiljer hade fått ännu ett skäl att lösa biljett. Kanske försökte arrangörerna omfamna för mycket, i sin jakt på en bred festival som skulle tilltala alla. Kanske var Suzi Quatro en bokning gjord mer med hjärtat än med publikintresse i tankarna. Kanske tyckte folk att det var för dyrt. Men då vet jag inte vad de jämförde med, för 500 pix för två dagars musikfest är inte mycket. Inte 2008. Kanske... kanske... kanske vill Trelleborgarna inte ha någon rockfestival.

Annons

På söndagsförmiddagen pekade arrangörernas preliminära sammanräkningar mot en publiksiffra på något tusental personer. Palmrock hade hoppats på 5 000-6000 pers. Något uttalande från Palmrock kan vi vänta ett par dagar med, tills föreningen fått chans att gå igenom siffrorna och besluta vad nästa steg blir. Men det krävs inga superdatorer för att räkna ut att det här, det gör ont. Ända in i själen ont.

Palmrock och samarbetspartners gjorde allt de kunde, och all heder åt dem. Det var ett riktigt fint och imponerande arrangemang, och alla ingredienser för en rungande folkfest fanns där. Ja, förutom folket, då. Det bjöds också på några riktiga höjdarkonserter. Och, så klart, en och annan slamkrypare. Men så är det ju alltid på festival.

Innan festivalen sa samarbetspartnern Peter Kronström att "om inte publiken kommer nu, så kommer de aldrig." Jag har svårt att se hur Palmrock kan resa sig igen och göra en ny festival efter det här nederlaget.

Synd. Det kunde ha blivit så jäkla roligt. Om Trelleborg bara vaknat.

Emil Sandgren
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons