Annons

Enformig och blodig rockvideo

Nöje • Publicerad 15 januari 2004
Den nya versionen av Motorsågsmassakern är gjord av klåpare, menar Gunnar Rehlin. BILD: SANDREW METRONOME
Den nya versionen av Motorsågsmassakern är gjord av klåpare, menar Gunnar Rehlin. BILD: SANDREW METRONOMEFoto: 

Texas chainsaw massacre. Amerikansk rysare. Regi: Marcus Nispel. I rollerna: Jessica Biehl, Lee Ermey. Längd: 1 tim 38 min. Tillåten från 15 år. Visas på Park i Hässleholm.

Tobe Hoopers Motorsågsmassakern gjordes 1974 och är en av de bästa och mest inflytelserika rysare som har gjorts. Fortfarande är den oöverträffad när det gäller att med intensitet, suggestioner och antydningar skrämma vettet ur sin publik. Och, vilket är viktigt att påpeka, just detta med antydningar är någonting som Hooper jobbade hårt med. Han gjorde det så effektivt att många trodde sig ha sett folk bli sågade sönder och samman, vilket inte stämde.

Annons

Originalet innehåller förvånansvärt lite fysiskt våld, enligt det klassiska mottot "less is more". Däremot skräms den som sagt oerhört effektivt med psykisk terror och effektivt filmskapande. Detta har inte Michael Bay förstått storheten i. Visserligen finns det till namnet en regissör till denna nyinspelning, men eftersom det är Bay, mannen bakom testosteronfyllda högljudda actionfilmer som Bad boys och Armageddon, som producerat, får vi nog inse att detta så att säga är hans film. Och det han gjort är att vräka på med så mycket slafs, blod och våld som möjligt.

Berättelsen om fem ungdomar som hamnar i en lantlig kannibalfamiljs våld är stundtals filmad som en extremt blodig rockvideo. Snabba klipp, korta scener och så mycket närgånget frossande i våld som möjligt. Det är aldrig det minsta otäckt, bara enformigt och tråkigt och man sitter och längtar hem till den briljanta dvd-utgåvan av Tobe Hoopers film.

Subtiliteter och antydningar har inte haft någonting att hämta här. Till skillnad från originalfilmen bevisar man här att "more is less". Ett bra exempel är att man visar hur den motorsågsbeväpnade Leatherface ser ut bakom masken. Det gjorde inte Hooper. Och inte heller försökte han förklara Leatherfaces beteende genom att berätta om hans barndom. Ta lärdom, klåpare!

Gunnar Rehlin

SAXO
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons