Få gapskratt, men imponerande balett

Shuttletrafikanter och andra marsianer. Medverkande: Bjärnums Casinogäng, Mats Olofsson, Roger Liljenberg, Jenny Lööf, Lena Andersén, Jeanette Liljenberg, Göran Cronholm, Petra Lindblad, Pelle Svensson och Maria Kaewsit. Regi: Mikael Koenen och Micke Andersén. Premiär Hässleholm Kulturhus, Röda salongen, 12/4. I programbladet ber Casinogänget nästan om ursäkt för att de svikit intimiteten i Bjärnums bygdegård för det nya vräkiga Kulturhuset i Hässleholm. Men fördelarna med att kunna ta emot fler besökare men ändå göra färre föreställningar gjorde att flytten blev av. Ett byte som ger en betydligt större scenyta vilket naturligtvis ställer andra krav på revyn, men som samtidigt ger större möjligheter Föreställningen är uppbyggd av två akter som sammanlagt varar i knappt tre timmar. Tre timmar som känns väldigt korta. Det inledande numret, Örnen har landat, visar att Casinogänget förstår vikten av att gå ut hårt. Jag, som inte sett någon av deras tidigare revyer och därmed inte vet vad jag ska vänta mig, är klart imponerad av den pampiga inledningen. Nu håller inte hela revyn samma klass men ribban är lagd och vid ett par tillfälle kommer något nummer att glida över den. Måste direkt påpeka att några sketcher inte är särskilt roliga. De går in genom ena örat och ut genom det andra. Kan ju bero på att det inte finns så mycket därinne som stoppar dem. Men eftersom publikens skratt uteblir tror jag inte så är fallet. Ska kanske inte nämna något som inte är bra, men Vilket sug är på tok för lång. Däremot vill jag lyfta fram Café Hörnan där Mats Olofsson och Roger Liljenberg får in en hel del träffsäkra poänger. Kvällens bästa nummer är dock Försäljning med Spänning. Ett nummer som handlar om sexleksaker och är ett klassiskt missförståndsnummer. Här medverkar Pelle Svensson och jag är bara tvungen att nämna honom. Han håller en proffsig ton genom hela föreställningen och han väger upp Olofssons och Liljenbergs buskishumor. Men det som imponerar allra mest är baletten. Dans- och sångnumren är tajta, välrepeterade och här kommer den stora scenen väl till pass. Wallmans nästa! Det bör poängteras att även gubbarna gör bra ifrån sig när de deltar i danserna, men det är framför allt de fem tjejerna som väcker stor beundran. Således ger jag en extra applåd för baletten som inte får samma direkta uppskattning som ”under-bältet-skämten”. I samband med baletten passar jag på att ta upp de många gånger fantastiska scenkläderna som används i dansen. Det är frågan om modeuppvisning och de måste ha kostat en förmögenhet. Det sägs att alla biljetter till resterande föreställningar är slutsålda och ni som lyckats få en plåt ska skatta er lyckliga för trots att det finns några sketcher som sviktar och att det är få gapskratt så är Shuttletrafikanter och andra marsianer väl värd att se. ROGER BING