Jönssonliga för Pippi-nostalgiker

Lilla Jönssonligan på kollo. Regi: Christjan Wegner. I rollerna: Conrad Cronheim, Buster Söderström, Anton Pettersson och Loa Falkman. Längd: 1 tim 29 min. Visas på Kosmorama i Kristianstad, Filmpalatset i Bromölla och Park i Häsleholm

I raden av filmer om Lilla Jönssonligan har vi nu hunnit till nummer tre och denna gång fuskar den unga gangstertrion med betygen och hamnar på uppfostringsanstalt på Gotland. Livet på anstalten är hårt (stekt gröt till middag, toalettskrubbning och kökstjänst varje dag) och pojkarna börjar genast arbeta på en flyktplan. En båt lastad med godis –  som också Wall-Enberg (Loa Falkman) har affärsmässiga intressen av – skall bli Sickans, Vanhedens och Harrys biljett till friheten. På vägen dit får de i vanlig ordning tampas med diverse tyranner och skurkar.

Själva storyn är det inte så mycket att säga om. Det rör sig om en ganska klassisk Jönssonligan-film där historien bygger på konflikten de små mot de stora, de listiga mot de mindre listiga. Det är småroligt och harmlöst och lockar till skratt flera gånger. Conrad Cronheim, Buster Söderström och Anton Pettersson gör också en bra trio, där särskilt Anton Petterssons Harry utmärker sig med sin rörande charm.

Mindre charmiga är dock filmens specialeffekter.

I Pippi Långstrump-filmerna från 1960-talet visades ofta ändlösa scener av Pippi när hon lyfter sin häst upp i luften på sina spinkiga armar, effekter som i dag ser hopplöst omoderna och stappliga ut. Men det är just den där Pippi-känslan man får av vissa av scenerna i Lilla Jönssonligan på kollo.

Folk flyger och kastas omkring i luften på ett sätt som förstås är tänkt att vara kul (eller nostalgiskt för de vuxna filmmakarna?) men mest känns omodernt och framför allt onödigt. Låt bli "halka på bananskal"-skämten och låt humorn stå för sig själv istället. Det klarar den. Annars en fullt godkänd film.

Anna Hedlund