Nöje: Stort europeiskt filmpris till Svenska Bios vd

Grattis till priset – UNIC Achievement Award.

– Tack! Alltid roligt att få ett erkännande. Ser det som ett kvitto på att vi har gjort något bra.

Vad betyder utmärkelsen för dig, och för Svenska Bio?

– Vi har verksamhet i både Stockholm och Köpenhamn, men majoriteten av Svenska Bios salonger finns utanför storstäderna och då fungerar priset också som en hommage till biobesökare över hela landet. Extra kul i sammanhanget – CineEurope-mässan sätter ofta fokus på väsentligt större aktörer.

Svenska Bio är familjeägt, med Peter Fornstam som tredje generationen i ledningen. ”105 år i branschen, and counting”, säger han.

Hur mår den svenska landsortsbiografen?

– Ganska bra. På våra orter finns ett väldigt intresse för den breda svenska filmen. Titlar från andra länder, och smalare svensk film, noterar bättre besökssiffror i storstadsområdena.

Bra eller dåligt? Peter Fornstam beklagar att Filminstitutet inte ger den publikt breda svenska filmen starkare stöttning:

– Det är positivt att man satsar på de smalare produktionerna, men i min värld fungerar det så här: Den breda filmen plöjer en fåra som skapar förutsättningar också för den smala filmen. Jag stolt över att vi bygger fler salonger i många städer och att vi därigenom breddar repertoaren. Det pågick en debatt kring ”Goliat” (premiär i oktober 2018), och i det fallet stod Svenska Bio för 30 procent av besöken.

Den 1 december 2000 invigdes Kosmorama i Kristianstad. Då sa Peter Fornstam till Kristianstadsbladet: ”Det häftigaste jag varit med om att bygga.”

Snart 19 år senare?

– Två nya salonger, övriga fyra renoverade. Gissar att Salong 1 fortfarande har en av de fem största dukarna bland Svenska Bios totalt 200 salonger. Vi är jättenöjda med utvecklingen i Kristianstad. Jag är särskilt förtjust i utsikten mot ån, och den kontinentala känslan som kom med förändringen av foajén.

Peter Fornstam, 64. Snart folkpensionär?

– Jag vet vad som står i passet. Men jobbet är lika roligt idag som det alltid varit. Glädjande nog har jag två barn i verksamheten, och jag försöker lotsa dem framåt utan att stå i vägen. Förhoppningsvis är jag en tillgång, inte en belastning, när det dags för yngre krafter att ta över.