Nya tankar låser upp politiken

Då kallar stadskontoret in Alice, en ung filosof som Théraneaus rådgivare – för att väcka nya tankar och göra borgmästaren politiskt vitaliserad. Kanske kan han då också vara mannen som visar vägen till framtiden vid nästa partikongress.

Nicolas Pariser, senast aktuell med ”Le grand jeu” (”Det stora spelet”) bygger vidare på en svit om maktspelet inom fransk politik. Den här gången är anslaget lättare. Pariser – under inflytande av Truffaut, Rohmer och Chabrol – blinkar åt samtidens vilsenhet, men är på samma gång tydlig med att något måste göras. Förändring är nödvändig i Frankrike, och Europa, där politiska strateger och reklamkonsulter lägger fram förslag som sällan eller aldrig blir utredda med utgångspunkt från livets väsentligheter.

Någonstans på vägen har borgmästaren insett att han kanske måste ställas till svars för en samhällsutveckling han inte vill se – och därför blir Alice, en oberoende, oförbrukad, tänkare hans viktigaste inspiratör. En samtalspartner som skapar kaos i rådhuset, och som istället för att studera ritningar och protokoll flyttar resonemanget till ett rum där några av litteraturens stora tänkare håller salong.

Mycket prat blir det, men som alltid inom fransk film är dialogen särklassig. Och med Fabrice Luchinis porträttering av en lika skarpsynt som förvirrad borgmästare får Nicolas Pariser det mjuka, humoristiska anslaget. Luchini – känd från ”Kvinnorna på sjätte våningen” och ”Potiche” – är mästerlig i sin absoluta komiska tajming. Lika övertygande är Anais Demoustier, filmens Alice som vi tidigare sett i verk av Haneke, Ozon och Guédiguian.

Luchini och Demoustier med fritt spelrum kan tillsammans lyfta en inte helt färdig historia till att bli trivsam, angelägen och – faktiskt – hoppfull.