Oemotståndligt sväng

För som det svänger! Med sig till Hovdala har Nisse med sig en äkta rockabilly-uppsättning innehållande gitarrer, trummor och ståbas. Tillsammans lyckas de återskapa ett 1950-tals rockabilly-sound, som inte låter gammalt för den sakens skull. Det är istället fränt, tungt och övertygande. Det finns kortare stunder som går på rutin, men i det stora hela är det spelglädjen som regerar. Under den en och en halv timme långa konserten bjuder Nisse på en härlig blandning av rockabilly, blues och äkta rock 'n' roll. Och det går inte att poängtera nog hur mycket det svänger. En stor del i det har förstås bandet. Affe Östlund är smått fantastisk med sitt frenetiska hamrande på ståbasen och Janne Lindén är briljant på gitarren.

Bandet inleder med "En Stad Som Aldrig Vaknar", en låt som definitivt inte handlar om Hässleholm denna kväll. Vackra Hovdala Slott är ett utmärkt ställe att ha rockkonserter och det verkade även en stor Hässleholmspublik tycka.

En publik som verkar trivas mycket bra i Nisses sällskap. Nisse har en relativt kort solokarriär och alla låtar är inte välkända, men det är svårt att motstå det tryck som bandet etablerar på scen. Ett tryck som märktes allra bäst i rock n roll låtarna Humbugpiller och i "Kul Att Ses, Tack Och Adjö".

Väl emottagna blir radiobekanta "Tufft Jobb" och "Håller Min Dörr på Glänt". En annan känd svensktoppenlåt, covern "Lyckliga Gatan", har nog aldrig låtit bättre.

Det blir även variation i "Blues ABC" och "Det Är Något Magiskt Med Dig" från bluesplattan "Röster från Södern. Det är också två av kvällens höjdpunkter.

Hellberg hinner med en hyllning till nyligen bortgångna Bo Diddley, innan han i en kvällens sista och längsta låtar framför Chuck Berrys "Betty Jean". En låt som träffande nog avslutas med orden "Come on baby, let the good times roll". För visst är det goda tider för Nisse Hellberg just nu.